torsdag 19 november 2009

Vill vi ha sjukvårdspengen?

Det är bra att vårdvalssystemen granskas och diskuteras. Det är en borgerlig revolution som pågår och vars syfte är att bryta sönder den offentliga vården och göra den inte bara tillgänglig för privata intressen, utan i förlängningen bli en marknad bland andra tjänstemarknader. Men för att ha en marknad krävs kunder. Tidigare har sjukvårdshuvudmännen varit kunderna som, om de så önskar, upphandlar vård av privata aktörer. Vårdvalssystemet har genom sitt krav på att pengarna ska följa medborgarna, skapat en konstgjord marknad där individerna är kunderna som ska upphandla sin egen vård. Det är medborgarna/patienterna som blir bärare av finansieringen och genom att välja vårdgivare också i stora stycken kommer att bestämma vårdstrukturen. Ett sådant system premierar den stora delen av befolkningen som sällan är sjuka men som vill ha omedelbar tillgång till vården den dag de blir sjuka.
Visst är det bättre att ha fast ersättning med inslag av både vårdtyngd och socioekonomiska faktorer, än att ha stor rörlig ersättning som bara premierar snabba besök, oftast också bara läkarbesök. De ersättningsystem som nu finns kan vara intressanta för att inom en primärvårdsorganisation fördela resurser på ett rimligt sätt, men det måste finnas ett övergripande ansvar för en hälso- och sjukvård för alla på lika villkor, men där resurserna främst styrs dit behoven är störst. Den grundläggande diskussionen bör handla om vi överhuvudtaget ska acceptera ett finansieringssystem där medborgarna/patienternas val av vårdgivare styr resurser och struktur. Säg nej till sjukvårdspeng, säg ja till en solidarisk och behovsstyrd vård.
Sören Bergqvist

söndag 15 november 2009

Viktig debatt om Vårdval

Vårdval Stockholm diskuterades på en välbesökt hearing den 14 november. Arrangörer var vårdnätverket i Gemensam Välfärd. Rubriken för debatten var om vårdvalet strider mot hälso- och sjukvårdslagen.
Intressant nog framfördes kritik mot Vårdval Stockholm från samtliga fackliga organisationer, även läkarförbundet. Viktiga punkter i kritiken var att ersättningssystemet ensidigt prioriterar korta läkarbesök, att resurser förs över från utsatta till socialt väletablerade områden, att det förebyggande arbetet i stort sett försvinner och att patienter med psykisk ohälsa och komplicerade sjukdomstillstånd hamnar i strykklass. Möjligheterna till vidareutbildning och kompetensutveckling minskar kraftigt. Vårdcentraler som ligger i socialt utsatta områden tvingas göra kraftiga nedskärningar medan de riskkapitalbolag som etablerar vårdcentraler i mer attraktiva lägen gör mycket stora vinster.
Strider Vårdval Stockholm mot hälso- och sjukvårdslagen? En ledande jurist, Lars Grönwall, som varit med om att utforma socialtjänstlagen, diskuterade detta.
Vårdvalet strider definitivt mot lagens anda och intentioner men det är svårt att utkräva ett formellt ansvar eftersom det är en ramlag. Lars Grönwall föreslog en lagändring som skulle göra det lättare att utkräva ansvar. Man skulle kunna införa en ny paragraf : "Landstinget ansvarar för att vård bedrivs på lika villkor när det gäller tillgänglighet och kvalitet."
Vårdval Stockholm är naturligtvis en extremvariant av marknadsstyrd sjukvård men de krav som framfördes på systemet kan vara av intresse också för andra landsting och regioner:
}Ändra ersättningssystemethuvuddelen fast ersättning med socioekonomisk viktning
}Lika ersättning för besök hos olika personalgrupper
}Rejäl ersättning till hälsofrämjande och förebyggande arbete
}Områdesansvaret införs och tydliggörs
}Särskilt stöd till marginaliserade grupper – inför en socialläkarfunktion
}Stöd till utvecklingsarbete och stärkt forskning inom primärvården

Programförslag på väg att ta form

Vi har fått ett inlägg från Maria Johansson i Halmstad som tar upp en del punkter i vårt programförslag i hälso- och sjukvårdsfrågor som är under utarbetande. Vi hoppas mycket snart kunna publicera hela förslaget, men de synpunkter som framförs är viktiga att ta fasta på:

Dags att visa att vi är sanna feminister!!!

Jag har läst "Skiss till programtext 5 november 2009"

Där står det nämnd på flera ställen om att kvinnor har sämre hälsa än män.

Bra då vet vi det. Men vad tänker vi i Vänsterpartiet göra åt det? Det är det som är det viktiga nu tycker jag.

Vi måste visa att vi menar allvar med att vi är ett feministiskt parti. Hur bryter vi könsmaktordningen som finns i vårt samhälle?

Jag tycker det måste synas tydligt i vårt Hälso- och sjukvårdsprogram.

Hur och vad kan vi göra i samhället för att bättra kvinnors hälsa?

I texten kan man läsa om att jobb där kvinnor är överrepresenterade, där är arbetsmiljön och möjligheterna att påverka arbetssituationen dåliga.

Det måste innebära att "vården" som arbetsplats har de här problemen eftersom det är främst kvinnor inom vårdyrken.

Då måste väl vi ha möjlighet att förändra det? Som en del i att förbättra och utveckla den offentliga vården. Göra den offentliga vården till ett bra ställe att arbeta på. Något att vara stolt över.

Så jag tycker att vi måste visa att vi inte bara vill bättra vården för patienterna utan också för de anställda. För annars blir de anställda patienter. Vilket kostar vården pengar.

Jag läste i Genus nr.3-4 2003 ”… att färre skulle bli sjuka om ansvariga politiker såg till att rehabiliteringen utgick från mäns och kvinnors hela livssituation. Tätare bussförbindelser, fritidsaktiviteter som kräver mindre tid av föräldrarna och en tryggare barn- och äldreomsorg skulle säkert vara mer värdefullt för många än en ny stol eller ett lättare verktyg.”

Det står vidare i texten att politikerna inte vågar göra detta, trots att de kallar sig feminister. Genus nr.3-4 2003

Jag ser det här som direkt kritik mot oss i Vänsterpartiet. Så jag tycker det är dags att vi visar att vi är feminister som menar allvar. Det är hög tid att visa att vi vill göra något åt könsmaktstrukturerna som finns i samhället. Hur ska man annars kunna ta oss på allvar?

Som jag ser det finns det fördelar för män också med att man avskaffa de könsstrukturer som finns i vårt samhälle. Även om många män känner sig rädda för att förlora utrymme och inflytande inom hela samhället.

I Folkhälsorapporten från 2005 kan man läsa att 1998 begick tre gånger så många män som kvinnor självmord. Det tror jag är ett tecken på att män förväntas vara tuffa, starka och klara allt själva. Det är ett nederlag för män att be om hjälp.

Jag pratade med några unga killar tidigare i månaden. De tyckte det var orättvis att det inte finns mansjourer precis som det finns kvinnojourer. Att män diskrimineras på det sättet, att män inte vågar söka hjälp om de blir slagna av sina fruar/män eller flickvänner/pojkvänner.

Det finns säkert ett mörkertal vad det gäller män som blir misshandlade i förhållanden.

Om det finns mansjourer också, så får kvinnojourerna en större tyngd och legitimitet tror jag.

Därför måste vi i Vänsterpartiet ta tag i könsmaktstrukturen i vårt samhälle, för att nå ett könsneutralt samhälle.

Dags att visa att vi är feminister i praktiken också och inte tomma ord i partiprogrammet!!!