onsdag 30 november 2011

Landstinget och miljötänket?

På landstingets interna hemsida kan man läsa att landstinget har 80 (!!!) fribiljetter för flyg till Malmö. Detta beror på att en chef under längre tid fick årskort för att arbetspendla mellan Malmö och Uppsala och enligt avtalet med SAS så faller dessa bonusresor ut. Nu uppmanar man alla som ska till Malmö i tjänsten t o m 12 oktober nästa år att flyga. Det strider mot landstingets resepolicy som säger att tåg eller buss alltid i första hand ska användas. Sedan finns det tillfällen på sträckor över 50 mil där tidsvinsten gör att flyg kan användas. Det är helt OK att i sådana fall, efter att ha prövat att åka kollektivt, använda de flygbiljetter som landstinget redan har. Det ska dock godkännas av närmsta chef. Det är inte OK att uppmana alla som ska till Skåne/Malmö att i första hand använda dessa biljetter även om de är gratis. Det strider uppenbarligen mot Resepolicyn och visar åter igen att ekonomin alltid har företräde och miljötänket får stå tillbaka.

fredag 7 oktober 2011

Vi överklagar beslutet att ge Carema tre vårdcentraler

Det har varit en hel del underliga turer kring Caremas övertagande av landstingets vårdcentraler i Sävja, Liljefors torg och Enköping. Verksamheterna bedrivs på entreprenad av Carema med ett avtal som löper ut den 31 januari 2013. Nu vill Carema och den borgerliga majoriteten omvandla avtalet till ett s k LOV-avtal, dvs att Carema godkänns som vårdgivare enligt lagen om valfrihetssystem. Dessutom ska landstinget då upphöra med sin verksamhet på dessa platser och Carema ska överta vårdcentralerna.
Problemet är att de borgerliga inte betraktar detta som en överlåtelse och hanterar det som en sådan. Landstinget har tidigare överlåtit tre vårdcentraler till privata aktörer. Landstingsfullmäktige har då godkänt vilka vårdcentraler som kan överlåtas och landstingsstyrelsen har genomfört dessa enligt ett antaget regelverk. En upphandlad värderingsman har utfört marknadsvärdering av inventarier och rörelse. Därefter har vårdcentralerna utannonserats och anbud inkommit. Priset för de överlåtna vårdcentralerna har varierat från 800 000 kr i Öregrund till dryga 20 miljoner i Bålsta.
I detta fall beslutar Hälso- och sjukvårdsstyrelsen på egen hand att Carema får överta tre vårdcentraler.  Något som helt uppenbarligen strider mot delegationsordningar och regelverk. Beslutet i sig strider också mot lagstiftningen då man uppenbarligen gynnar en extern part, Carema, utan annonsering och möjlighet för andra att lägga anbud.
Idag lämnas en överklagan in till Förvaltningsrätten med begäran att beslutet upphävs och att beslutet inte får verkställas innan domstolen avgjort frågan. Det har funnits möjlighet för den borgerliga majoriteten att skjuta upp beslutet då alla dessa frågor restes. Då hade man inom landstinget kunnat reda ut vem som får göra vad och fått mer juridiskt underlag. Nu körde majoriteten, med Moderaterna i spetsen, igenom ärendet och då återståt inget annat än att lagligen pröva ärendet.
Vänsterpartiet motsätter sig att landstinget överlåter egna verksamheter till privata aktörer. Men om nu majoriteten vill ha det så borde man rimligen göra det på ett sätt som säkerställer lagligheten och konkurrensneutraliteten. Men som vanligt i landstinget i dessa dagar - ändamålet helgar medlen!

onsdag 24 augusti 2011

Fatta beslut in blanco!

Häpnadsväckande, hårresande eller tragikomiskt? Alla dessa passar in på det som hände när Produktionsstyrelsen skulle fatta beslut om vilka som ska driva butik, restaurang och caféer i landstingets lokaler. Först hade man "missat" att förfrågningsunderlaget skulle godkännas av landstingsstyrelsen. Det gjorde att poltiken inte haft möjlighet till påverkan varken vid initiering eller fastställande av förfrågningsunderlag. Förfrågningsunderlaget innehöll avvikelser från landstingets miljöprogram, bl a när det gäller ekologisk mat. Därför kunde vi från oppositionen inte godkänna upphandlingen. Den borgerliga majoriteten brydde sig inte ens om att kommentera den felaktiga hanteringen eller det faktum att vi inte följer våra egna styrande dokument.
Dessutom hade man hittat på en nyordning, nämnligen att styrelsen fick ett beslutsunderlag som inte innehöll anbudsgivarnas namn. I sammanställningen av anbud numrerades anbudsgivarna men vilka de var fick styrelsen inte veta. Från oppositionen krävde vi att få veta detta innan beslut men ordförande ställde detta under proposition och avslog vårt krav. Ett lagvidrigt hanterande som innebar att styrelsen faktiskt fattade beslut in blanco. Först efter klubbslag lästes de vinnande anbudsgivarna upp.
Hur resonerar man egentligen? Kan man fatta beslut in blanco? Nej säger jag. Styrelsen har det fulla ansvaret för upphandlingen och ska följdaktligen ha tillgång till hela beslutsunderlaget. En borgerlig ledamot tyckte det var så skönt att slippa veta vad hon fattade beslut om!!! Det säger det mesta om hur borgarna ser på sitt ansvar och sitt sätt att leda verksamheten.
Nu tror jag att det kanske kan bli rättning i leden i fortsättningen. En felaktig hantering kan stå landstinget dyrt. Jag kommer att driva frågan fullt ut.

fredag 22 juli 2011

Läkare tvingas vårda kunder istället för patienter

Under veckan släpptes nyheten att antalet indragna körkort p g a hälsoskäl dramatiskt minskat. Men ingenstans fanns något försök till att förklara varför utvecklingen ser ut som den gör. För mig är det helt uppenbart att vårdvalssystemen inom sjukvården, dvs att vi numera ska vara kunder, leder till att de ekonomiska incitamenten kommer i första rummet. Vårdcentralernas ekonomi hänger helt på antalet listade länsinnevånare och dessa kunder måste man vårda. Och då hamnar läkaren i ett svårt dilemma. Om läkaren tar upp det olämpliga i att köra bil med tanke på hälsoläget, kommer kanske patienten att bli missnöjd och uppfatta det som ett brutet förtronde om läkaren gör en anmälan. Följden kan bli att patienten, dvs kunden, väljer en annan läkare/vårdcentral med uteblivna inkomster som följd.
Så blir det när man omvandlar välfärden till en marknad bland andra marknader. Intäkterna och vinster hamnar i centrum och läkarna tvingas att ibland välja mellan att betrakta patienten som just patient eller som en kund som ska vårdas. Att vårda kunder är centralt i äffarslivet, men inom hälso- och sjukvården måste det alltid vara vårdbehovet som ska stå i centrum. Det gäller även det som lagstiftningen säger om lämplighet att köra bil eller inneha vapen. Läkare får inte tvingas in i en valsituation där kundvården, och intäkterna, väger tungt. Hälso- och sjukvård måste vara befriad från marknadstänkande och vinstintressen. Det var därför vi en gång byggde upp den offentliga sektorn. För att den enskildes behov ska komma i första rummet och att vården ska finnas där när man behöver den, oavsett social eller ekonomisk status.

tisdag 14 juni 2011

Nu ska vi bli ännu mer kunder i vården!

Som ett led i privatiseringen och försvårandet av en rationell hälso- och sjukvård, ska nu även specialistvården göras till kundvalssystem. Dvs inom delar av den vård som normalt ges på sjukhus kommer det nu att bli fri etablering för privata bolag. Sedan ska vi när vi behöver vården göra våra val och därmed styra vårdpengarna. Så ingen kommer på förhand att veta hur mycket vård de kommer att producera, vilket ju gör det svårt att planera långsiktigt. Den borgerliga majoriteten börjar med gråstarrsopreationer, ögonbottensfotografering och ljusbehandling för psoriasis men gav också i uppdrag att titta vidare på ortopedi. Detta kommer att få konsekvenser för den egna vården och är ett principiellt stort beslut. Vi har gemensamt från oppositionen (S-V-MP) tyckt att ett sådant viktigt beslut bör prövas av fullmäktige. Det framgår av Kommunallagen att just viktigare principiella frågor ska avgöras av fullmäktige, men borgarna valde att låta Hälso- och sjukvårdsstyrelsens arbetsutskott (5 personer) avgöra hela frågan. Vi har nu riktat en framställan till landstingsfullmäktige och kräver en debatt och ev beslut i fullmäktige. Inte för att vi tror att borgarna ändrar sig, men för att debatten ska bli synlig och allmän. Det är det som kallas demokrati!

tisdag 31 maj 2011

Fler tabbar av Erik Weiman (M)

Förvaltningsrätten har nyligen konstaterat att Erik Weiman (M), landstingsstyrelsens ordförande, inte hade befogenhet att själv teckna avtal med Östhammars kommun om en närvårdsenhet. Nu uppdagas ytterligare ett fall där Erik Weiman själv tecknat avtal med en extern part, Uppsala universitet. Ingen visste något, det var revisorerna som uppdagade det hela genom en post om 6 miljoner som fanns upptagen i landstingets årsredovisning. De har noterat att inget beslut finns i landstingsstyrelsen och att beslutet inte har anmälts till styrelsen. De ifrågasätter om ordförande har rätt att ingå denna typ av avtal. Svaret på frågan är givetvis nej. Erik Weiman och övriga borgar tycker dock att detta var ett "verkställighetsbeslut". Oppositionen var enig i sin kritik och vill svara revisorerna att det var fel och att styrelsen skulle tillse att det inte upprepades. Vi får väl se vad revisorerna säger. Enligt min mening, och jag tror den delas av jurister, är att detta beslut är av den karaktären att det kan laglighetsprövas enligt Kommunallagens kap10 och eftersom ärendet varken anmälts eller avgjorts i styrelsen löper överklagningstiden på. Detta trots att Erik Weiman tog beslutet i mars 2010. Så kan det gå när man inte har koll på vad man gör!

Bättre kollektivtrafik till Akademiska sjukhuset

Vänsterpartiet har lämnat in en motion om en direktlinje mellan resecentrum och Akademiska sjukhuset. Månag patienter har svårt att hitta rätt och bussarna stannar på Sjukhusvägen utanför sjukhusområdet. Det finns en s k "Mjuka linjen" som går genom sjukhusområdet. Alla bussar kan/bör inte gå genom sjukhusområdet. Flera byggprojekt pågår och kommer så att göra under många år. Det är inte bra att blanda byggtrafik, persontrafik med mötande busslinjer. Samtidigt finns starka klagomål på att det saknas P-platser. Vårt förslag är att inrätta en busslinje som enbart går mellan resecentrum och Akademiska, kanske in genom sjukhusområdet och sedan tillbaka via Sjukhusvägen. Med tydlig markering och hög turtäthet skulle det underlätta för både patienter och personal att hitta rätt på resecentrum och komma rätt på sjukhusområdet. Det bör leda till färre bilar, bättre farmkomlighet och ökad tillgång till P-platser.

måndag 30 maj 2011

Vänsterns alternativ

Idag behandlar landstingsstyrelsen preliminär plan och budget för 2012-2014. Borgarna fortsätter sin privatisering av sjukvården utan att ens fundera på att utvärdera det man redan gjort. Har vi fått ut mer av pengarna, har vi fått bättre vård, har tillgängligheten ökat osv? Mitt svar på dessa frågor är att inget visar på en förbättring. Däremot har vi fått en kraftigt ökad byråkrati för att hantera upphandlingar, regelböcker mm. Vår egen verksamhet har stått i periferin och ofta svartmålad, allt för att motivera privatiseringar.
Vänsterpartiet visar på en annan väg. Stoppa privatiseringarna som inte leder till något annat än ökade orättvisor där de friska bestämmer hur vården ska se ut. Stoppa det skadliga s k avkastningskravet på vår egen primärvård vilket skulle göra att våra vårdcentraler får 33 miljoner mer att göra vård för. Styr resurserna dit behoven är störst, satsa på förebyggande vård, mer pengar till barnhälsovården och stopp för avgifter för barn och unga. Kostnadsanpassningar på Akademiska sjukhuset ska inriktas på strukturella förändringar och inte personalneddragningar. Vi behöver behålla personal för att klara framtiden. Rätt till heltid, bra arbetsmiljö och justa löner. Utveckla nya metoder, t ex kultur på recept, för att förbättra rehabilitering. Sammantaget behövs förstärkningar under 2012 på minst 50 miljoner kronor.
Statsbidragen räknas inte upp och blir mindre värda, befolkningen blir äldra, nya behandlingar och mediciner utvecklas, sjukhusen behöver rustas upp och kollektivtrafiken måste byggas ut. Därför kan det bli nödvändigt att under planperioden höja skatten för att klara ekonomin och nödvändiga förstärkningar.
Vänsterns politik behövs mer än någonsin i svensk sjukvårdspolitik.

fredag 27 maj 2011

Växeln hallå, hallå!

Ska det inte läggas ut på entreprenad eller säljas så ska det outsourcas. Nu gäller det servicefunktioner inom Landstingsservice. T ex landstingets växel där 23 personer idag ser till att lotsa patienter, medborgare och landstingets egen personal till rätt instans eller rätt person dygnet runt. Landstinget är en stor organisation och många är osäkra på vart de egentligen ska när de ringer växeln. Men med stor kännedom om organisationen och personkännedom så löser växelns personal de flesta problem. Hur ska det gå i framtiden när verksamheten ska upphandlas var tredje eller vart fjärde år? Hur ska denna unika kompetens kunna följa med? Och eftersom man räknar med att få tjänsten ca 2 miljoner kronor billigare (=20%) så måste det innebära en neddragning av personalstyrkan och/eller försämrade arbetsvillkor.
Landstingets växel är en oerhört viktig funktion för hela landstinget, en portal till vården inte minst. Den får inte slarvas bort i ivern att bevisa att privata kan göra det billigare. Tyvärr är beslutet redan fattat men må förnuftet segra i slutändan.

tisdag 24 maj 2011

Ingen ekonomisk kris för primärvården!?

Det går egentligen bra för landstingets primärvård. Det ekonomiska resultatet ligger på plus 13 miljoner kronor - om det inte vore för borgarnas avkastningkrav på 33 miljoner. D v s primärvården saknar 20 miljoner att betala tillbaka till landstinget centralt. Därav finns krav på åtgärder för att ytterligare förbättre resultatet och som ska konkvensbeskrivas till Produktionsstyrelsens nästa möte. Ett flertal personer är redan varslade och personalstyrkan kommer att reducerats med 26 årsarbetare på helårsbasis. Vilket betyder att man nästa år kommer att klara hela avkastningskravet. Felet är förstås att man lägger avkastningskrav på sin egen verksamhet, men offentlig verksamhet är, och ska intevara, vinstmaskiner.
Nu kan man ifrågasätta om det i praktiken är ett avkastningskrav eftersom de 5 procenten dras av redan vid utbetlning varje månad. Det betyder egentligen att ersättningsnåvåerna är lägre för den egna verksamheten än för de privata. Normalt är ju avkastning något man betalar tillbaka av ett önskat överskott. På så sätt kan verksamheten ändå använda och planera med hela ersättningen för hela året.
Borgare är inte ens bra på att sköta den politik man bedriver.

måndag 9 maj 2011

Erik Weiman gjorde fel, igen!

Idag kom Förvaltningsrättens dom i min överklagan av Erik Weimans undertecknande av närvårdsavtalet med Östhammars kommun i juni ifjol. Förvaltningsrätten menar att beslutet som har undertecknats av Erik Weiman fattats utan stöd i delegationsordningen och att han därmed överskridit sina befogenheter. Rätten menar dock att eftersom landstingsstyrelsen i efterhand godkänt avtalet är felet av sådan karaktär att beslutet inte behöver upphävas.
Av detta kan man dra två slutsatser. Erik Weiman har återigen gjort fel, han har handlat i strid med gällande delegationsordning. Det är förvånande att han inte själv insett detta utan försvarat sitt handlande. Det undergräver tilltron till honom som ordförande. Inte för att jag har haft förtroende för honom före det, men ändå. Det andra är mer problematiskt. Förvaltningsrätten menar att ett beslut som fattats utan behörighet ändå kan kvarstå eftersom det i efterhand godkänns av styrelsen. Det ställer styrelsen inför ett problem. Ska man då, för att gardera sig mot överklaganden, alltid i efterhand godkänna beslut som borde vara ett delegationsbeslut. Dvs fatta två beslut. Vilket är det då som gäller och vilket kan överklagas, båda? Det riktiga är ju att ett sådant beslut anmäles till styrelsen (vilket oppositionen hävdade i detta fall) och hur hade rätten då dömt i beslutsfrågan? Svaret kanske vi kan få vad tiden lider. Detta lär inte vara Erik Weimans sista misstag.

fredag 6 maj 2011

Vem tjänar på privatiseringen?

Det pågår en borgerlig revolution! Den svenska välfärdsmodellen ska skrotas till förmån för en modell där vi alla blir kunder på en vårdmarknad. Där alla är lika mycket ”värda” oavsett vårdbehov. En politik som gynnar de friska men missgynnar de svårast sjuka. De privata vårdbolagens intressen går före befolkningens och patienternas behov. Skattepengar för vård går till vinster i riskkapitalbolag, ofta med utländska ägare. Deras enda syfte är att köpa upp vårdbolag, maximera deras lönsamhet och sedan sälja vidare till högstbjudande.
Ett exempel är Carema, det vårdbolag som driver Sävja, Liljeforstorg och Enköpings vårdcentraler. 2005 köptes Carema av riskkapitalbolaget 3i för 1,85 miljarder kronor. Omsättningen ökade och lönsamheten blåstes upp. Carema växte och koncernen bytte namn till Ambea. Fyra år senare såldes Ambea/Carema till Triton, ett nytt riskkapitalbolag, för 8,3 miljarder. Det ger en reavinst på 6,45 miljarder kronor.

På måndag kväll kan den som är intresserad få veta mer om vart de privata vinstpengarna går. Kent Werne, journalist, debattör och författare till bl a böckerna "Söj hela skiten" och "Du sköna nya hem" gästar Uppsala. Plats: Drabanten, Bangårdsgatan 13, Uppsala. Tid: Mån 9 maj kl 18.00.

måndag 2 maj 2011

Allas rätt till välfärd!

Temat för Vänsterpartiets 1 maj-demonstrationer runt om i landet var "Allas rätt till välfärd". En slogan som jag tror de flesta ställer upp på men där många inte är medvetna om att vår gemensamma välfärd urholkas och säljs ut i rasande fart. Det fanns ett skäl till att vi en gång byggde upp en offentlig sektor. Marknaden kunde inte leverera och inte minst garantera en behovsstyrd välfärd eftersom marknaden alltid anpassar sig till efterfrågan. Med offentligt finansierad och offentligt driven vård, skola och omsorg befriades dessa välfärdstjänster från vinstintressen och marknadstänkande. Det blev befolkningens och individens behov som styrde utbyggnaden och resursanvändningen.
Nu backar samhället tillbaka och vi får mer av marknadsmekanismer, intänktsfokusering och vinstmaximering. Vi blir alla kunder i välfärdssystemet och "köper" skola eller vård med den peng som samhället sätter på oss. Och var och en tänker förstås på sitt eget bästa och gör sina val därefter. Men summan av alla individuella val skapar klyftor där några är vinnare och andra förlorare. Det blir de friskas val som bestämmer vilka vårdcentraler som ska finnas och förlorarna är de med stora vårdbehov.
Detta är ju helt i linje med borgerlig ideologi; vi ska dra ner på den offentliga (gemensamma) konsumtionen och öka den privata konsumtionen. Eftersom 95% av befolkningen är frisk är risken stor att majoriteten är nöjd med systemet utan att inse att deras förmåner sker på andras bekostnad.
Allas rätt till välfärd måste byggas på solidaritet och solidaritet kan bara skapas genom kollektiva beslut och handlingar. Därför måste dessa privatiseringar och kundvalssystem som inför i sjukvården stoppas. Det kan redan vara för sent.

onsdag 20 april 2011

Vädret blir varmare men sjuklvårdsklimatet kallare!

Härligt lyser vårsolen. Påsken nalkas med lediga dagar och förhoppningsvis mycket sol. Allt känns lättare och livslustarna vädrar morgonluft. Detta hindrar dock inte borgerliga sjukvårdspolitiker att fortsätta sin revolution för att göra vården mer marknadslik, kundanpassad och vinstorienterad. Nu ska även viss sjukhusvård göras om till kundvalssystem. När socialminister Göran Hägglund tvekar att införa s k LOVE, dvs fri etableringsrätt även för sjukhusvård, då tvekar inte borgarna i landstinget.Vilka verksamheter som ska äventyras på detta sätt ska nu utredas. Men följden blir att inom dessa verksamheter kommer inte längre Hälso- och sjukvårdsstyrelsen att kunna beställa si och så många ingrepp eller operationer av t ex Akademiska sjukhuset. Nu blir det att betala till dem som "kunderna" dvs patienterna valt. Det är ett system som gynnar de redan starka och välutbildade medan det kommer att missgynna de med stora eller permanenta vårdbehov. Men det är ju det som är tanken med moderat sjukvårdspolitik. Var och en sköter sitt.

Trots detta en riktigt Glad Påsk önskar Sören

torsdag 14 april 2011

Varför ska det upphandlas röntgen?

Med anledning av min tidigare blogg så säger Erik Weiman (M) till Radio Uppland att landstingsstyrelsen där han är ordförande inte har med upphandlingen att göra, det sköts av Hälso- och sjukvårdsstyrelsen. Det är formellt riktigt men jag tror att få medborgare eller företagare vet hur landstinget organiserar sin verksamhet. Vad de vet är att landstinget ska upphandla röntgen och Erik Weiman är landstinget främste företrädare. Därför är hans agerande högst klandervärt. Den stora frågan inför måndagens beslut är väl -Varför ska landstinget upphandla röntgen? Det finns i beslutsunderlaget inget om behoven utan det står "...innebär en möjlighet för exempelvis vårdcentraler i länet att remittera till extern leverantör". Landstingsrådsberedningen har igår hört chefen för lasarettet i Enköping säga att de har överkapacitet på röntgen. Vi har röntgen i Tierp och i Östhammar, visserligen bara vanlig röntgen, s k slätröntgen, men ändå viktiga för de ligger nära patienterna. Landstinget har inte behov av ytterligare röntgen. På sikt ser jag en stor fara i att verksamheterna både i Tierp och Östhammar kommer att läggas ned. Vem tjänar på det? Möjligen uppsalaborna men inte de som bor i norra länsdelen. Upphandlingen syftar helt uppenbart till att det nystartade privata företaget Medicinsk Röntgen AB ska få avkastning på sin stora investering genom att landstinget börjar köpa av dem.

tisdag 12 april 2011

Vem tjänar Erik Weiman?

Fredagen den 8 april 2011 invigde Medicinsk Röntgen AB sin verksamhet i Samariterhemmets lokaler här i Uppsala. Lokalerna hyrs via landstinget i andra hand eftersom Diakonistiftelsen äger fastigheten. I övrigt finns inga kopplingar och inga avtal med landstinget. Däremot finns ett förslag från landstinget att upphandla öppenvårdsröntgen via ramavtal med leverantörer. En god gissning är att detta är riggat för att Medicinsk Röntgen AB ska få landstinget som kund. Det anmärkningsvärda är att på invigningen deltog Erik Weiman (M), landstingsstyrelsens ordförande, med tal och bandklippning! Varför? Vad fanns det för skäl för Erik W delta som invigare av en privat aktörs verksamhet. En verksamhet som bör betraktas som en konkurrent till landstingets radiologi. En verksamhet som med största sannolikhet kommer att inlämna anbud på den upphandling som landstinget ska göra. Vilka kopplingar ska man dra av detta? Hur kommer andra intressenter att se på detta? Var ligger Erik Ws lojalitet? Vem tjänar Erik W egentligen? Återigen ett omoget uppträdande av Erik Weiman.

måndag 11 april 2011

Snäv demokrati- och kultursyn.

Så var då fullmäktigemötet över. Vänsterpartiets motion om kultur på recept och stöd till forskning återremitterades för att avvakta resultat från de av Social- och Kulturdepartementen delfinansierade projekten i skåne och Västerbotten, samt remissvar från Akademiska sjukhuset. I debatten framförde Anna-Karin Klomp (KD) (ordförande i Hälso- och sjukvårdsstyrelsen) att oavsett vad dessa projekt redovisar för resultat kommer majoriteten ändå att föreslå avslag på motionen därför att det är svag eveidens för att kultur i vården är till gagn för patienterna. Det är ett märkligt yttrande. Dels är det ett rent förakt för landstingsfullmäktiges beslut om återremiss och dels är man alltså inte beredda att lyssna på nya eventuella rön. Tänk om det visar sig att kulturaktiviteter på ett effektivt och kostnadseffektivt sätt bidrar till patienters tillfrisknande. Tänker borgarna ändå hävda ett avslag? Även en motion från S om att pröva nya arbetssätt och utveckla metoder för att tidigare och bättre bemöta äldres ohälsoproblem avslogs. Argumentationen från borgarna byggde på att allt detta görs redan eller kan göras av vårdcentralerna. Det gäller bara att profilera sig. En moderat tyckte att det finns redan ett rikt utbud i samhället i övrigt av hälsokontroller etc, så inte skulle landstinget behöva göra mer. Det gäller bara för var och en att välja! Bättre än så går det väl inte att sammanfatta borgerlig sjukvårdspolitik.

Kultur är hälsa!

Idag sammanträder landstingsfullmäktige i Uppsala. På dagordningen står bl a årsredovisningen för 2010 som visar att återigen räddas landstingets resultat av realisationsvinster medan Akademiska sjukhuset går back 225 miljoner kronor. Erik Weiman kallar det i inledningen för en positiv utveckling. Det gäller att blunda hårt för att kunna säga så. En annan fråga är en motion från Vänsterpartiet om att prova kultur på recept. Här lägger borgarna fram ett avslagsförslag utan att inhämta remissvar från Akademiska sjukhuset eller inväntar de två stora projekt som pågår i Skåne och Västerbotten, med stöd av statliga medel. Kultur i vården har funnits länge, t ex inom psykiatrin och barnsjukvården. Varför skulle man inte kunna utvidga det till att även gälla i den öppna vården och för fler patientergrupper. Är det månne borgarnas trånga syn på kulturen som något frivilligt tillval i livet om man så önskar, som gör att man säger nej till detta. Kulturaktiviteter, såväl där man är delaktig som när man mer är betraktare, kan hjälpa många att förstå samanhang, kanalisera känslor och stärka individen. Regelbunden kultur gör att man lever längre - kultur är alltså hälsosamt och läkande. Vi får se vad borgarna för fram för argument för sin trångsynthet.

måndag 28 mars 2011

Vänstervård aktuellare än någonsin

Vänstervård skapades som ett instrument för Vänsterpartiets arbetsgrupp för ett Hälso- och sjukvårdspolitiskt program. Det arbetet är avklarat och det nya programmet antaget maj 2010. Men debatten och granskningen av den svenska hälso- och sjukvården måste fortsätta. Även andra vänsterpartister är välkomna att gästskriva på bloggen. Vänsterpartiet driver under våren 2011 en kampanj "Världens bästa sjukvård" i syfte att synliggöra bl a hur de privata vårdbolagen tar ut vinster i vården och hur riskkapitalbolagen köper och säljer vårdbolag, allt för att tjäna mer pengar. Läs mer om kampanjen på http://www.varldensbastasjukvard.se/ Vänsterpartiets landstingsgrupp i Uppsala län kommer att utarbeta en rapport om de privatiseringar som den borgerliga majoriteten genomfört sedan valet 2006. Rapporten beräknas vara klar i slutet av april. Olika aktiviteter planeras, bl a ett öppet möte kring sjukvården och privatiseringar. Mer information kommer att dyka upp här på Vänstervård.

tisdag 15 februari 2011

Ett ojämlikt samhälle ger en ojämlik hälsa!

Ojämlikheten ökar

Hälsan i Sverige är ojämlik. Det finns ingen rättvisa att en industriarbetare skall ha dubbelt så hög risk att dö i förtid som en högre tjänsteman eller att tre gånger så många skall ha dålig hälsa i Rinkeby jämfört med Danderyd.

Ekonomisk ojämlikhet leder inte bara till hälsoklyftor, den leder också till skador på hela samhället. Ojämlika samhällen har sämre folkhälsa, högre kriminalitet och sämre utbildningsresultat. Fler människor känner sig otrygga och förtroendet för medmänniskor och myndigheter minskar.

Ojämlikheten i Sverige ökar. Frågan är vad det beror på och vad vi skall göra åt det. En vägledning kan vi få om vi studerar historia.

Välfärdspolitik och ökad jämlikhet 1945 - 1980

Under hela perioden efter Andra världskriget fram till slutet av 1980 ökade tvärtom jämlikheten. Sverige var ett land där inkomstskillnaderna minskade och där välfärden byggdes ut. Ett viktigt skäl till detta var att arbetarrörelsen prioriterade kravet på full sysselsättning och att detta blev vägledande för den ekonomiska politiken. Kreditmarknaden var hårt reglerad och låneutrymmet styrdes mot produktiva investeringar. Arbetslösheten låg under 3 procent. Inom många branscher hade man en viss brist på arbetskraft. Detta medverkade i sin tur till att fackföreningsrörelsen stärktes och kunde flytta fram sina positioner. Reallönerna ökade och lönerna ökade sin andel av BNP i förhållande till vinster och kapitalinkomster. Det ställdes offensiva krav om bättre arbetsmiljöer och ökat inflytande över näringslivet – löntagarfonderna.

Ökade reallöner i kombination med progressiv beskattning ledde till större skatteinkomster och möjligheter att bygga ut vård, utbildning och omsorg. Ökade transfereringar och en social bostadspolitik bidrog också till att utjämna skillnader i inkomster och standard.

Nyliberalismens intåg och svenska avläggare

Under 1980 attackerades denna politik. Detta var en del i en större internationell trend som fick sitt första öppna uttryck i militärkuppen i Chile som stöddes av storfinansen i USA. Pinochets Chile blev det första experimentfältet för den nyliberala ekonomiska politiken med Milton Friedman och den s.k. Chicagoskolans ekonomer som främsta ideologer. Politiken kom sedan att fullföljas av Ronald Reagan i USA och Margaret Thatcher i Storbritannien.

Utmärkande drag i den nyliberala politiken var att höja arbetslösheten genom höga räntor och kraftiga sociala nedskärningar samtidigt som fackföreningsrörelsen bekämpades. Syftet var att sänka priset på arbetskraft och åstadkomma lönesänkningar. Stora delar av den offentliga verksamheten såldes ut och privatiserades. Skattesänkningar genomfördes som framför allt gynnade höginkomsttagare. I de offentliga verksamheter som fanns kvar försökte man så mycket som möjligt efterlikna marknaden genom att inför köp-säljsystem eller beställar-utförarmodeller. Begrepp som solidaritet och kollektivt ansvar försökte man utmönstra. Istället betonades individualism – ”det finns inget samhälle” – sa Margaret Thatcher.

Nyliberalismen kom också att påverka Sverige. På 1980-talet fick man alltmer inflytande i Kanslihuset genom en grupp socialdemokratiska ekonomer med Erik Åsbrink och Klas Eklund som mest kända namn. Också svensk ekonomisk politik gjordes om. Kreditrestriktionerna togs bort vilket medverkade till den första stora bostadsbubblan i början på 1990-talet. Målet om full sysselsättning ställdes åt sidan och istället prioriterades att hålla inflationen nere. Kronan bands till den europeiska valutakorgen, som var en föregångare till EMU och Euron. Man drev en intensiv kampanj för att införa marknadsprinciper också inom den svenska offentliga sektorn.

90-talet och den borgerliga regeringens politik

I samband med 90-talskrisen steg arbetslösheten kraftigt och blev kvar på en långt högre nivå än tidigare. Arbetsmiljöerna försämrades, särskilt för kvinnor i offentlig sektor. Ohälsotalen steg och ungdomsarbetslösheten ökade dramatiskt. Under 90-talet ökade löneklyftorna kraftigt och löneandelen av BNP sjönk.

Den borgerliga regeringen som tillträdde 2006 har fortsatt denna politik och drivit den vidare. De höga ohälsotalen har tagit som förevändning för försämra sjukförsäkringen. Stödet till arbetsmiljöarbete har minskat. Arbetslöshetsförsäkringen har försämrats och en och halv miljon har lämnat A-kassan. Jobbskatteavdrag har fått ersätta lönekamp.

2003 antogs en ny folkhälsopolitik där jämlikhet i hälsa var ett övergripande mål. Denna politik har i praktiken övergivits. Någon folkhälsominister finns inte längre och den enhet inom socialdepartementet som arbetade med folkhälsofrågor har upplösts.

Världshälsoorganisationen antog 2008 en resolution om att arbeta för en jämlik hälsa som lett till att man utvecklat ett konkret arbete med detta mål i många länder. Den svenska regeringen har förhållit sig helt passiv till detta initiativ. Jämlikhet är helt enkelt något som strider mot den nyliberalt inspirerade politik som förs.

En ökad jämlikhet kräver att man formulerar en ny ekonomisk politik där rätten till arbete och målet om full sysselsättning måste överordnas överskottsmål och budgettak.

lördag 1 januari 2011

2010 var ett dystert år för folkhälsoarbetet

Valet 2010 fick negativa konsekvenser för det svenska folkhälsoarbetet. Ett av de yttre tecknen på detta är att det inte längre finns någon folkhälsominister i den nya regering som kom efter valet. På socialdepartementet har man avskaffat den enhet som sysslade med folkhälsa och hälsofrågor ses i första hand som en angelägenhet för sjukvården.


I praktiken innebär detta att den sammanhållna folkhälsopolitik som riksdagen beslutade om 2003 nu har avskaffats. Införandet av en folkhälsopolitik i Sverige grundades på en intensiv debatt och på en bred parlamentarisk utredning där 6 av de dåvarande riksdagspartierna slöt upp bakom tanken på att hela samhället hade ett ansvar för människors hälsa. Vår hälsa påverkas av våra levnadsförhållanden: ekonomi, jobb, hur miljön ser ut, livsmedelspolitik, utbildning och vilket stöd det finns för hälsosamma levnadsvanor. Skall man påverka människors hälsa räcker det inte med sjukvård. Det behövs en bred ansats där man påverkar hälsans bestämningsfaktorer.


Ett politiskt parti, moderaterna, tog avstånd från den parlamentariska folkhälsokommitténs förslag. Enligt moderaterna är folkhälsan inte samhällets ansvar utan individens ensak.


Trots moderaternas motstånd medförde den breda politiska uppslutningen kring de nationella folkhälsomålen att den borgerliga regering, som tillträdde 2006, inte vågade avskaffa folkhälsopolitken.


Valet 2010 innebar att moderaterna fick en ännu starkare ställning än tidigare och nu vågar man löpa linan ut. Hälsofrågorna har förvandlats till en politisk nisch för KD, som får plädera för hälsosammare livsstilar och frihet att välja mellan apoteksbolag och privata vårdgivare.


Däremot sysslar man inte längre med det som är Sveriges största folkhälsoproblem, nämligen den ojämlika hälsan som sammanhänger med att vi lever i ett alltmer ojämlikt samhälle där klassklyftorna växer. Ett stort folkhälsoproblem är att ungdomar mår allt sämre, vilket sammanhänger med en allt trängre arbetsmarknad och ett alltmer konkurrensinriktat utbildningssystem. Ojämliketen och de nedrustade sociala trygghetssystemen gör att stora grupper marginaliseras och får bestående allvarliga hälsoproblem.


Detta kan inte mötas med isolerade livsstilsprojekt eller genom att man propagerar för mer hälsosamma levnadsvanor.


Idag behövs en genomtänkt folkhälsopolitik mer än någonsin: En bra utgångspunkt är det arbete som gjorts i WHO och som handlar om hur man skall minska ojämlikheten i hälsa med hjälp av en genomtänkt samhällspolitik. Ytterst handlar folkhälsa om i vilket samhälle vi vill leva.