Valet 2010 fick negativa konsekvenser för det svenska folkhälsoarbetet. Ett av de yttre tecknen på detta är att det inte längre finns någon folkhälsominister i den nya regering som kom efter valet. På socialdepartementet har man avskaffat den enhet som sysslade med folkhälsa och hälsofrågor ses i första hand som en angelägenhet för sjukvården.
I praktiken innebär detta att den sammanhållna folkhälsopolitik som riksdagen beslutade om 2003 nu har avskaffats. Införandet av en folkhälsopolitik i Sverige grundades på en intensiv debatt och på en bred parlamentarisk utredning där 6 av de dåvarande riksdagspartierna slöt upp bakom tanken på att hela samhället hade ett ansvar för människors hälsa. Vår hälsa påverkas av våra levnadsförhållanden: ekonomi, jobb, hur miljön ser ut, livsmedelspolitik, utbildning och vilket stöd det finns för hälsosamma levnadsvanor. Skall man påverka människors hälsa räcker det inte med sjukvård. Det behövs en bred ansats där man påverkar hälsans bestämningsfaktorer.
Ett politiskt parti, moderaterna, tog avstånd från den parlamentariska folkhälsokommitténs förslag. Enligt moderaterna är folkhälsan inte samhällets ansvar utan individens ensak.
Trots moderaternas motstånd medförde den breda politiska uppslutningen kring de nationella folkhälsomålen att den borgerliga regering, som tillträdde 2006, inte vågade avskaffa folkhälsopolitken.
Valet 2010 innebar att moderaterna fick en ännu starkare ställning än tidigare och nu vågar man löpa linan ut. Hälsofrågorna har förvandlats till en politisk nisch för KD, som får plädera för hälsosammare livsstilar och frihet att välja mellan apoteksbolag och privata vårdgivare.
Däremot sysslar man inte längre med det som är Sveriges största folkhälsoproblem, nämligen den ojämlika hälsan som sammanhänger med att vi lever i ett alltmer ojämlikt samhälle där klassklyftorna växer. Ett stort folkhälsoproblem är att ungdomar mår allt sämre, vilket sammanhänger med en allt trängre arbetsmarknad och ett alltmer konkurrensinriktat utbildningssystem. Ojämliketen och de nedrustade sociala trygghetssystemen gör att stora grupper marginaliseras och får bestående allvarliga hälsoproblem.
Detta kan inte mötas med isolerade livsstilsprojekt eller genom att man propagerar för mer hälsosamma levnadsvanor.
Idag behövs en genomtänkt folkhälsopolitik mer än någonsin: En bra utgångspunkt är det arbete som gjorts i WHO och som handlar om hur man skall minska ojämlikheten i hälsa med hjälp av en genomtänkt samhällspolitik. Ytterst handlar folkhälsa om i vilket samhälle vi vill leva.
