fredag 23 mars 2012

Saudiarabien och landstinget

I tisdags avslöjade Vänsterpartiet att det fanns långtgående planer på ett samarbete med Saudiarabien. I ett utkast, daterat 28 feb 2012 och adresserat till Saudiska ambassadören, föreslogs ett samarbetsavtal kring utbildning och praktik för vårdpersonal, forskning och utveckling, infektionsbekämpning, IT-tjänster i form av patientjournaler och högspecialiserad vård. Jag skrev samma dag en interpellation till landstingsstyrelsens moderate ordförande Erik Weiman , (EW). På onsdagens möte med landstingsrådsberedningen tog EW själv upp frågan om internationella frågor och meddelade att samarbetsplanerna med Saudiarabien var stoppade. Bra, då är jag nöjd i det fallet. Problemet är hur det kunde gå så långt och varför politiken inte är informerad och tar ställning i så stora samarbetsprojekt och med kontroversiella länder. Nu ska landstingsdirektören komma med ett förslag till hur vi i fortsättningen hanterar internationella kontakter och samarbetsfrågor.
Så då har vårt agerande resulterat i två goda saker; samarbetet med diktaturen i Saudiarabien är stoppat och vi får förhoppningsvis ett regelverk kring internationella frågor. Det lönar sig att agera!

torsdag 16 februari 2012

Mer besparingar och längre köer

Efter gårdagens landstingsfullmäktige kan jag konstatera att den borgerliga majoriteten fortfarande tror att befolkningsökning, ökad andel äldre, ökad vårdtyngd, långa vårdköer och behov av förebyggande vård kan lösas genom ytterligare besparingar. Signalen är glasklar. Spara mer och gör mer. För att klara vårdgarantin har Akademiska sjukhuset uppgett att de skulle behöva producera mer vård motsvarande 2000 DRG-poäng, vilket med vårt ersättningssystem är lika med 68 miljoner kronor. Detta ska jämföras med de ca 10 miljoner som nu satsas på engångsinsatser. Och detta ska jämföras med de 65 miljoner kronor Vänsterpartiet anslog till mer vård i sitt budgetförslag. Samtidigt ska Primärvården spara ytterligare 6 miljoner kronor för att klara ett avkastningskrav på 33 miljoner. Vilket ska jämföras med Vänsterpartiets budgetförslag som hade gett Primärvården 21 miljoner kronor mer att göra vården bättre.

Belöningen kanske kommer i nästa löneförhandling då de som springer fortast ska få en större andel av kakan. Tillhör du de lyckligt lottade som har en inkomst på mer än 37 000 kr så kan du öka på din pension genom löneväxling, eller köpa en bil! Visserligen minskar skatteintäkterna till landstinget men det bekymrar inte den borgerliga landstingsledningen.
Det finns en tydlig skiljelinje mellan borgarna och Vänsterpartiet och nu har den djupnat ytterligare.
Jag hoppas det blir allt mer tydligt för länsinnevånarna att borgerlig politik inte kan lösa vårdens problem och att den politiken drar isär samhället, gör oss lika värda trots olika behov. Det är allt för långt till nästa val. Men då kommer det att bli ändring, det är jag övertygad om.

onsdag 1 februari 2012

Politisk ohederlighet!

I två budgetdebatter, juni och november, samt i landstingsstyrelsen har jag frågat den borgerliga majoriteten om de tänker avskaffar det 5-procentiga avkastningskravet på vår egen primärvård (motsvarande 33 miljoner kronor). Svaren jag fått har varit jakande och med en hänvisning till tabellverket i budgethandlingarna där avkastningskravet är borttaget från finansförvaltningen. Jag invände mot detta och menade att det inte fanns något aktivt beslut som upphävde landstingsstyrelsens beslut från 2010. Jag sa vidare att det kan ju vara så att avkastningskravet finns någon annanstans i tabellverket. Majoriteten svar var att avkastniungskravet var borta.
I samband med att Produktionsstyrelsen skulle svara vår primärvårdsdirektör som anmält att han inte klarar budgeten för 2012 framgick det att beslut om resultatmål för 2012 skulle det fattas beslut om senare. På min fråga om vem som fattar ett sådant beslut blev svaret; ekonomidirektören. Senare har det framgått att ekonomidirektören redan fattat ett sådant beslut vilket bl a innebärande att vår egen primärvård ska leverera ett överskott på 33 miljoner kronor, dvs exakt samma summa som det tidigare avkastningskravet.
Jag hade alltså rätt; avkastningskravet var inte upphävt utan bytt namn och fanns dolt under Verksamheternas resultat i budgettabellen. Det kallar jag politisk ohederlighet att inte öppet redovisa detta. Varken i svaren på mina frågor, men inte heller som förklaraing i plan och budget för landstinget 2012. Dessutom är det för mig obegripligt hur man kan godkänna att ekonomidirektören fattar avgörande beslut om förvaltningsrnas budgetar. Det trodde jag låg på Produktionsstyrelsen eller möjligen landstingsstyrelsen. Ekonomidirektören har dessutom fatta beslut om resultat för Hälso- och sjukvårdstyrelsen. Undrar hur ledamöterna där känner sig? Totalt överkörda? Tur i oturen att beslutet "bara" blev ett krav på 1 miljon i överskott, men det hade ju kunnat varit mycket mer.
Förtroendet för majoriteten har om möjligt sjunkit djupare och vi kan nu prata om politisk ohederlighet.
Konsekvensen, förutom det förtroendet, är att vår egen primätvård går rejält med överskott på sin vårdcentralsverksamhet men får inte använda detta till att förbättra och anställa fler. I stället ska överskottet plus ytterligare besparingar betala Akademiska sjukhusets underskott. Vi behöver mer primärvård, inte mindre.
Jag kommer idag att lämna in två interpellationer till landstingsfullmäktige den 15 februari och delge landstingets revision dessa.

onsdag 30 november 2011

Landstinget och miljötänket?

På landstingets interna hemsida kan man läsa att landstinget har 80 (!!!) fribiljetter för flyg till Malmö. Detta beror på att en chef under längre tid fick årskort för att arbetspendla mellan Malmö och Uppsala och enligt avtalet med SAS så faller dessa bonusresor ut. Nu uppmanar man alla som ska till Malmö i tjänsten t o m 12 oktober nästa år att flyga. Det strider mot landstingets resepolicy som säger att tåg eller buss alltid i första hand ska användas. Sedan finns det tillfällen på sträckor över 50 mil där tidsvinsten gör att flyg kan användas. Det är helt OK att i sådana fall, efter att ha prövat att åka kollektivt, använda de flygbiljetter som landstinget redan har. Det ska dock godkännas av närmsta chef. Det är inte OK att uppmana alla som ska till Skåne/Malmö att i första hand använda dessa biljetter även om de är gratis. Det strider uppenbarligen mot Resepolicyn och visar åter igen att ekonomin alltid har företräde och miljötänket får stå tillbaka.

fredag 7 oktober 2011

Vi överklagar beslutet att ge Carema tre vårdcentraler

Det har varit en hel del underliga turer kring Caremas övertagande av landstingets vårdcentraler i Sävja, Liljefors torg och Enköping. Verksamheterna bedrivs på entreprenad av Carema med ett avtal som löper ut den 31 januari 2013. Nu vill Carema och den borgerliga majoriteten omvandla avtalet till ett s k LOV-avtal, dvs att Carema godkänns som vårdgivare enligt lagen om valfrihetssystem. Dessutom ska landstinget då upphöra med sin verksamhet på dessa platser och Carema ska överta vårdcentralerna.
Problemet är att de borgerliga inte betraktar detta som en överlåtelse och hanterar det som en sådan. Landstinget har tidigare överlåtit tre vårdcentraler till privata aktörer. Landstingsfullmäktige har då godkänt vilka vårdcentraler som kan överlåtas och landstingsstyrelsen har genomfört dessa enligt ett antaget regelverk. En upphandlad värderingsman har utfört marknadsvärdering av inventarier och rörelse. Därefter har vårdcentralerna utannonserats och anbud inkommit. Priset för de överlåtna vårdcentralerna har varierat från 800 000 kr i Öregrund till dryga 20 miljoner i Bålsta.
I detta fall beslutar Hälso- och sjukvårdsstyrelsen på egen hand att Carema får överta tre vårdcentraler.  Något som helt uppenbarligen strider mot delegationsordningar och regelverk. Beslutet i sig strider också mot lagstiftningen då man uppenbarligen gynnar en extern part, Carema, utan annonsering och möjlighet för andra att lägga anbud.
Idag lämnas en överklagan in till Förvaltningsrätten med begäran att beslutet upphävs och att beslutet inte får verkställas innan domstolen avgjort frågan. Det har funnits möjlighet för den borgerliga majoriteten att skjuta upp beslutet då alla dessa frågor restes. Då hade man inom landstinget kunnat reda ut vem som får göra vad och fått mer juridiskt underlag. Nu körde majoriteten, med Moderaterna i spetsen, igenom ärendet och då återståt inget annat än att lagligen pröva ärendet.
Vänsterpartiet motsätter sig att landstinget överlåter egna verksamheter till privata aktörer. Men om nu majoriteten vill ha det så borde man rimligen göra det på ett sätt som säkerställer lagligheten och konkurrensneutraliteten. Men som vanligt i landstinget i dessa dagar - ändamålet helgar medlen!

onsdag 24 augusti 2011

Fatta beslut in blanco!

Häpnadsväckande, hårresande eller tragikomiskt? Alla dessa passar in på det som hände när Produktionsstyrelsen skulle fatta beslut om vilka som ska driva butik, restaurang och caféer i landstingets lokaler. Först hade man "missat" att förfrågningsunderlaget skulle godkännas av landstingsstyrelsen. Det gjorde att poltiken inte haft möjlighet till påverkan varken vid initiering eller fastställande av förfrågningsunderlag. Förfrågningsunderlaget innehöll avvikelser från landstingets miljöprogram, bl a när det gäller ekologisk mat. Därför kunde vi från oppositionen inte godkänna upphandlingen. Den borgerliga majoriteten brydde sig inte ens om att kommentera den felaktiga hanteringen eller det faktum att vi inte följer våra egna styrande dokument.
Dessutom hade man hittat på en nyordning, nämnligen att styrelsen fick ett beslutsunderlag som inte innehöll anbudsgivarnas namn. I sammanställningen av anbud numrerades anbudsgivarna men vilka de var fick styrelsen inte veta. Från oppositionen krävde vi att få veta detta innan beslut men ordförande ställde detta under proposition och avslog vårt krav. Ett lagvidrigt hanterande som innebar att styrelsen faktiskt fattade beslut in blanco. Först efter klubbslag lästes de vinnande anbudsgivarna upp.
Hur resonerar man egentligen? Kan man fatta beslut in blanco? Nej säger jag. Styrelsen har det fulla ansvaret för upphandlingen och ska följdaktligen ha tillgång till hela beslutsunderlaget. En borgerlig ledamot tyckte det var så skönt att slippa veta vad hon fattade beslut om!!! Det säger det mesta om hur borgarna ser på sitt ansvar och sitt sätt att leda verksamheten.
Nu tror jag att det kanske kan bli rättning i leden i fortsättningen. En felaktig hantering kan stå landstinget dyrt. Jag kommer att driva frågan fullt ut.

fredag 22 juli 2011

Läkare tvingas vårda kunder istället för patienter

Under veckan släpptes nyheten att antalet indragna körkort p g a hälsoskäl dramatiskt minskat. Men ingenstans fanns något försök till att förklara varför utvecklingen ser ut som den gör. För mig är det helt uppenbart att vårdvalssystemen inom sjukvården, dvs att vi numera ska vara kunder, leder till att de ekonomiska incitamenten kommer i första rummet. Vårdcentralernas ekonomi hänger helt på antalet listade länsinnevånare och dessa kunder måste man vårda. Och då hamnar läkaren i ett svårt dilemma. Om läkaren tar upp det olämpliga i att köra bil med tanke på hälsoläget, kommer kanske patienten att bli missnöjd och uppfatta det som ett brutet förtronde om läkaren gör en anmälan. Följden kan bli att patienten, dvs kunden, väljer en annan läkare/vårdcentral med uteblivna inkomster som följd.
Så blir det när man omvandlar välfärden till en marknad bland andra marknader. Intäkterna och vinster hamnar i centrum och läkarna tvingas att ibland välja mellan att betrakta patienten som just patient eller som en kund som ska vårdas. Att vårda kunder är centralt i äffarslivet, men inom hälso- och sjukvården måste det alltid vara vårdbehovet som ska stå i centrum. Det gäller även det som lagstiftningen säger om lämplighet att köra bil eller inneha vapen. Läkare får inte tvingas in i en valsituation där kundvården, och intäkterna, väger tungt. Hälso- och sjukvård måste vara befriad från marknadstänkande och vinstintressen. Det var därför vi en gång byggde upp den offentliga sektorn. För att den enskildes behov ska komma i första rummet och att vården ska finnas där när man behöver den, oavsett social eller ekonomisk status.