Hur får privat vård sin vinst?

I dagens DN redovisas att den privata vården som omsätter omkring 15 miljarder kronor per år domineras av 5 stora koncerner som tillsammans tar ut omkring 3 miljarder i rörelsevinst. I några av fallen ägs vårdbolagen av högt belånade riskkapitalbolag, vars intresse för att förbättra människors hälsa är begränsat.

Att privat vård ger miljardvinster är inget nytt för den som följt den internationella sjukvårdsdebatten. Sjukvård och läkemedel tillhör de mest lönsamma branscherna som domineras av ett relativt litet antal stora multinationella bolag. I USA som har värdens dyraste och i förhållande till de resurser som läggs ner, också värdens sämsta sjukvårdssystem, gör man särskilt stora vinster. Där har man också ett mycket starkt politiskt inflytande. Åtskilliga senatorer och kongressledamöter står på sjukvårdsbolagens avlöningslistor. Just nu utkämpar bolagen en hård strid för att fattiga människor, som inte är särskilt lönsamma som patientgrupper, inte skall få del av någon sjukförsäkring.

Det klassiska sättet att tjäna pengar på sjukvård är att satsa på de mest lönsamma patientgrupperna, det vill säga socialt väletablerade, inte alltför sjuka, personer som efterfrågar många läkarbesök men inte har några komplicerande sociala problem. Människor med multipla symptom, oklara sjukdomsbilder och psykiska funktionshinder är man däremot inte särskilt förtjust i. I USA kallas fenomenet "cherry-picking" eller att plocka russinen ur kakan.

Självklart undviker man också förebyggande verksamhet. Det tar tid och kan riskera att sänka den framtida lönsamheten.

Stockholms läns landsting fungerar just nu som experimentalfält för den privata sjukvård som Göran Hägglund och hans alliansvänner eftersträvar. Där har man sålt ut stora delar av primärvården och psykiatrin till Carema och andra av de stora vårdbolagen. Samtidigt har man valt ett ersättningssystem där man struntar i de stora olikheter i vårdbehov som finns mellan olika områden och patientgrupper. Inom psykiatrin har man brutit sönder kontinuiteten mellan öppen och sluten vård. Genom åtgärder av denna typ öppnar man stora möjligheter att göra vinst i vården på bekostnad av människors hälsa.