Folkhälsans klasstrappa

Detta är en sammanfattning - den fullständiga versionen finns på min blogg och som PDF

Hälsa, en mänsklig rättighet som är ojämnt fördelad

Bästa möjliga hälsa är en mänsklig rättighet och en bra folkhälsa är det viktigaste kriteriet på om vi lever i ett bra samhälle.

Rätten till hälsa är synnerligen ojämnt fördelad både globalt och nationellt och detta är en av de mest upprörande orättvisorna i vår tid. De internationella hälsoklyftorna är enorma med 40 års skillnad i medellivslängd mellan olika länder. Vad ligger det för rättvisa att en flicka som föds i Lesotho kan räkna med 42 år kortare livslängd än sin medsyster i Japan? En 15-årig pojke i Sverige har 95 % chans att få uppleva sin 65-årsdag medan hans motsvarighet i Ryssland har 50 % chans att uppnå denna ålder.

Tendensen är att hälsoklyftorna snarare ökar än minskar. De är nära förbundna med faktorer som ojämn ekonomisk utveckling, orättvis internationell handel och global marknadsföring av skadliga produkter som alkohol, tobak och skräpmat

Sverige är ett klassamhälle på hälsans område

Hälsoklyftorna i det svenska samhället är mycket påtagliga och sannolikt växande.

Risken att drabbas av hjärtkärlsjukdom är omkring 3,5 gånger högre om man är låginkomsttagare än höginkomsttagare. Risken att dö i samma typ av sjukdom är mer än dubbelt så hög. Skillnaden kan bara delvis hänföras till livsstilsfaktorer som för övrigt också påverkas av den sociala situationen. Ändå brukar inte låg inkomst nämnas som riskfaktor för hjärtsjukdom. Mycket stora skillnader finns också mellan olika kommuner och bostadsområden. Det kan skilja 4 år i medellivslängd mellan glesbygdskommuner och väletablerade förortskommuner som Täby och Vellinge. Jämför vi bostadsområden som Rinkeby och Danderyd hittar vi fyra gånger högre ohälsotal i det förstnämnda området. Andelen med självrapporterad dålig hälsa är också 4 ggr högre. Andelen som plågas av ryggsmärtor är 2,5 ggr högre.

Socialstyrelsens senaste folkhälsorapport visar på ökande sociala klyftor i hälsa. Under de senaste åren har inkomstklyftorna ökat. Enligt en undersökning av Robert Eriksson (tidigare chef för Forskningsrådet för Arbetsliv och Samhälle, FAS) och medarbetare skulle årligen omkring 4000 dödsfall före 70 års ålder kunna undvikas om alla hade samma hälsosituation som högre tjänstemän

Den hittillsvarande folkhälsopolitiken

Ett av de viktigaste besluten som togs under den förra regeringen var det att anta nationella folkhälsomål och lägga grunden till en ny folkhälsopolitik:

1. Politiken utgick från ett mycket klart jämlikhets- och jämställdhetsperspektiv. Att utjämna hälsoskillnader blev ett övergripande mål.

2. Politikens mål var att påverka hälsans bestämningsfaktorer. Tidigare hade det vanliga varit att man presenterade mål i hälso- eller sjukdomstermer, exempelvis att minska dödligheten i hjärtsjukdomar eller förekomsten av cancer. Sådana mål är i och för sig lätta att få accepterade men ger ingen vägledning för hur man skall komma dit. Mål som är formulerade i termer av bestämningsfaktorer anknyter däremot direkt till etablerade politikområden.

Den borgerliga regeringen som tillträdde 2006 sade sig vilja förnya folkhälsopolitiken. I verkligheten kom det att handla om att avskaffa den. Hälsopolitik reducerades till en fråga om vilka livsstilar människor väljer utan att man tar hänsyn till att förutsättningarna för sådana val är i grunden olika för olika grupper i samhället.

En folkhälsopolitik som hävdar att hälsan är individens ansvar riskerar att lägga skulden på offret. Detta kännetecknar i hög grad den borgerliga synen på arbetsrelaterad hälsa och långvarig sjukskrivning.

Vänsterpolitik för folkhälsa

Vänsterns linje måste vara att återupprätta den nationella folkhälsopolitiken och fokusera den på samhällets stora hälsoproblem.

Ojämlikheten är den viktigaste bakomliggande orsaken till onödig ohälsa och förtidig död i det svenska samhället. Den ojämlika hälsan måste i första hand angripas genom en politik som minskar inkomstklyftorna, stärker den gemensamma välfärden och minskar arbetslösheten. En viktig del av hälsopolitiken är också att göra hälso- och sjukvården tillgänglig för alla och att förstärka det förebyggande arbetet . Detta kan bara åstadkommas om man fördelar vårdresurser efter behov, inte efter ekonomiska lönsamhetskriterier. En hälso- och sjukvård som bygger på etableringsfrihet för kommersiella vårdgivare är ett direkt hot mot en jämlik folkhälsa..

Jämlikhet är lönsamt i ett samhällsperspektiv därför att det leder till bättre hälsa, ökad social trygghet och till att människor för ökat självförtroende och blir mer benägna att ta initiativ. Forskningsresultat, bland annat de som presenterats av engelsmännen, Richard Wilkinson, visar att samhällen med små inkomstskillnader har en bättre folkhälsa och mindre sociala problem än samhällen med stora inkomstklyftor. Historiskt sett så har välfärdspolitik något som gynnat ekonomisk och social utveckling bland annat genom att en större del av befolkningen kunnat delta i produktivt arbete. Stora klyftor mellan människor leder på längre sikt till ökade kostnader för sjukdom och kriminalitet.

Återupprätta den svenska folkhälsopolitiken – tillsätt en svensk kommission för att granska ojämlikheten i hälsa

Arbetet för att minska klasskillnaderna i hälsa måste stå i centrum för arbetet med att återupprätta den svenska folkhälsopolitiken. Detta arbete bör ledas på central regeringsnivå och kräver en aktiv medverkan från stora delar av regeringskansliet och en rad myndigheter. Det krävs också en fortsatt utveckling av folkhälsoarbetet i regioner, landsting och kommuner.

En jämlikare folkhälsa kräver både långsiktiga och mer direkta insatser. Långsiktigt krävs en jämnare fördelning av inkomster och ekonomiska resurser och en bättre fördelning av arbete och sysselsättningsmöjligheter. Sociala klyftor när det gäller inflytande och delaktighet har stor betydelse för uppkomsten av hälsoskillnader. Folkhälsoarbete handlar därför om att utvidga och fördjupa möjligheterna till demokratiskt inflytande och ett brett kulturliv.

Direkta insatser måste göras för att ge alla grupper i samhället en rättvis tillgång till vård, omsorg och utbildning. Omfattande privatiseringar, marknadstänkande och s.k. valfrihetssystem har bidragit till att grupper med omfattande behov eller som har svårt att göra sin röst hörd har svårt att få sina behov tillgodosedda. Samhället måste förfoga över de styrinstrument som är nödvändiga för att hälsovård och sociala insatser fördelas efter behov. Detta gäller inte minst förebyggande åtgärder.

Det av största vikt att bryta den marginalisering som idag drabbar och hotar stora grupper arbetslösa och långvarigt sjukskrivna. Många människor utan arbete har fått sina levnadsförhållanden och sin sociala trygghet allvarligt försämrade på grund av den nuvarande regeringens åtgärder. Arbetslöshet är en hälsorisk som fördjupas när det saknas effektiva arbetsmarknadspolitiska och rehabiliterande åtgärder. Att försämra villkoren för arbetslösa och sjukskrivna försvårar därför en återgång till arbetslivet.

I Sverige finns omkring en miljon människor med psykisk eller fysisk funktionsnedsättning. Många inom dessa grupper får en kraftigt försämrad hälsa som inte sammanhänger med funktionshindret utan istället med bristande tillgång till sociala aktiviteter och hälsovård. Åtgärder för att stärka delaktigheten för många med funktionsnedsättning skulle därför ha stor betydelse för den svenska folkhälsan.

Kvinnor har fler hälsoproblem och lider oftare av långvariga sjukdomar än män.

En stor del av dessa skillnader sammanhänger med att kvinnor befinner sig i jobb med stora hälsorisker, ofta har en större arbetsbörda, mer stress och sämre möjligheter till inflytande. Kvinnor har fortfarande sämre tillgång till kvalificerad vård och har en ökad risk att få en slentrianmässig medicinering för sina sjukdomar. Att förbättra kvinnors hälsa är därför en central del av arbetet för en mer jämlik hälsa.

Den psykiska hälsan bland ungdomar har försämrats mycket kraftigt sedan slutet av 1980-talet. Den negativa utvecklingen gäller båda könen men flickorna har drabbats hårdast. Andelen unga kvinnor som upplever ångest och oro har tredubblats från 9 % till 30 % och ökat från 4 % till 14 % bland män i samma åldersgrupper (16-24 år).

Den försämrade hälsan bland ungdomar är en allvarlig varningssignal och det bör vara en högt prioriterad uppgift för en ny regering att lägga fram ett åtgärdsprogram som framför allt bör innefatta åtgärder inom arbetsliv och utbildning.

Brist på inflytande, tung psykisk och fysisk belastning, stress och arbetsmiljö är faktorer som är av stor betydelse för de sociala skillnaderna i hälsa. Forskningen visar på ett samband mellan brist på inflytande och stress å ena sidan samt en lång rad sjukdomar som hjärtinfarkt, ökad infektionskänslighet, ångest, oro och sömnsvårigheter å den andra.

Regeringen har också ökat pressen på många av dem som är sjukskrivna på grund av en dålig arbetsmiljö och hög arbetsbelastning. Sjuknärvaron har ökat med risk för bestående ohälsa. En meningsfull rehabilitering kräver att det inrättas arbetsplatser som är anpassade till människors arbetsförmåga. Fler arbetstillfällen måste skapas där människor med funktionsnedsättning kan få meningsfull sysselsättning.

Stödet vid arbetslöshet och nedsatt arbetsförmåga måste utformas så att människor kan känna en långsiktig ekonomisk och social trygghet och inte blir ifrågasatta på ett förnedrande sätt. Generösa socialförsäkringar minskar inte människors benägenhet att söka jobb. Tvärtom bidrar social trygghet till ökat självförtroendet och till att man vågar ta initiativ och pröva nya alternativ

Arbetet med att följa upp miljömål och folkhälsomål bör i framtiden samordnas och få en gemensam ledning på central regeringsnivå. En god folkhälsa och en bra miljö är båda viktiga kriterier på en hållbar utveckling.

Sjukvården bör ha hälsa som sitt viktigaste mål och arbeta förebyggande.

Den borgerliga regeringen har i hög grad försökt förvandla sjukvård till en marknadsvara. Man har släppt in vinstintressen i vården, framför allt i form av stora multinationella vårdbolag. Man har pläderat för kundvalsmodeller och främjat en etablering av privata vårdgivare, vilket försvårat en styrning av hälso- och sjukvården.

En god tillgänglighet, korta väntetider och möjlighet att välja vårdgivare är angelägna mål som det finns all anledning att slå vakt om. Ännu viktigare är dock att man, oberoende av vem som är vårdgivare, kan lita på att sjukvården har en hög standard och arbetar med bästa möjliga folkhälsa som mål. Det är också viktigt att de som är svårast sjuka och har de största behoven prioriteras framför dem som är jämförelsevis friska och resursstarka. De som har störst behov är ofta inte de som efterfrågar vård mest aktivt. Det är också viktigt att ett förebyggande tänkande genomsyrar vården.

KOLA-dagarna

Vänsterpartiet har haft sina mycket välbesökta KOLA-dagar i Borås. Det är en sammandragning av kommun- och landstingspolitiker från hela landet. Jag hade förmånen att inleda på ett seminarium om klass, kön och hälsa och passar på att länka till min inledning

Fattigdom farligare än svininfluensa

Det är väl känt att det finns stora klasskillnader i hälsa. Påståendet ”rik och frisk eller fattig och sjuk” har fog för sig. 

Märkligt nog diskuteras sällan ojämlikhetens effekter på hälsan. Debatten vimlar av påståenden om olika hälsorisker, alltifrån faran att bo nära högspänningsledningar till risken av att äta för mycket eller möjligen för lite fet mat. Fattigdom eller låg inkomst nämns däremot sällan som något ohälsosamt. 

Därför är det intressant att ta del av en vetenskaplig studie som gjorts av Robert Eriksson och Jenny Torssander vid institutet för social forskning vid Stockholms Universitet. De har utgått från den svenska folk- och bostadsräkningens indelning i samhällsklasser som sträcker sig från högre tjänstemän till icke facklärda arbetare. Lantbrukare och andra företagare räknas som separata klasser. 

Man utgick från indelningen i samhällsklasser 1990 bland kvinnor och män i åldrarna 30 till 60 år och följde upp dödligheten bland alla individer i dessa åldersgrupper fram till 2003. Undersökningen ger därigenom en god bild av risken för att råka ut för ett dödsfall i åldrarna 30-70 år. Detta är ett bättre mått än den totala dödligheten som alltid är 100 % oberoende av vilken samhällsklass vi tillhör. Det intressanta är givetvis vilken chans vi har att undvika att dö i förtid och leva ett långt liv med god hälsa. 

Undersökningen visar att den chansen i hög grad är beroende av vilken samhällsklass vi tillhör: 

Icke facklärda arbetare har mer än dubbelt så hög risk att dö i förtid jämfört med högre tjänstemän. Bland kvinnor är risken 67 % högre. När det gäller våldsamma dödsfall och hjärtsjukdomar är riskskillnaderna ännu större. 

Man kan också uttrycka det som att 32 % av alla dödsfall bland män och 23 % av alla dödsfall bland kvinnor i dessa åldrar kan hänföras till sociala skillnader i hälsa.  Det innebär att 3000 förtidiga dödsfall bland män och 1000 bland kvinnor årligen skulle kunna undvikas om vi levde i ett jämlikt samhälle. 

Dålig ekonomi, låg utbildning och brist på inflytande är med andra ord viktiga hälsorisker i det svenska samhället. I ett internationellt perspektiv är naturligtvis ojämlikhetens pris oerhört mycket större.

Hälsa en mänsklig rättighet – inte en handelsvara!

Istället för 1-majtal får det bli en 1 maj-blogg

I vintras var det 60 år sedan deklarationen om de mänskliga rättigheterna antogs. Antagandet av ett antal oförytterliga rättigheter har varit ett viktigt stöd för den demokratiska och sociala kampen världen över.

En av de mest grundläggande rättigheterna är alla människors rätt till bästa möjliga psykiska och fysiska hälsa. Hälsa är en särskilt viktig rättighet eftersom den i hög grad är en förutsättning för att ta del av andra rättigheter. Rätten till hälsa för med sig både kravet på en bra hälso- och sjukvård som är tillgänglig för alla och på ett samhälle som skapar goda förutsättningar för ett hälsosamt liv.

Människors dagliga levnadsförhållanden har en avgörande betydelse för folkhälsan. Rätten till arbete med en bra arbetsmiljö, möjligheten att kunna försörja sig och känna ekonomisk trygghet och att ha ett inflytande både över sitt dagliga liv och över samhället – är exempel på grundläggande förutsättningar för människors hälsa. Forskningen visar entydigt att ett samhälle med ojämlikhet och stora sociala klyftor också är ett ohälsosamt samhälle där människor känner otrygghet och osäkerhet. Ett välfärdssamhälle där man utjämna ekonomiska skillnader genom progressiv beskattning, där man gör utbildning och vård tillgänglig för alla och där man skapar trygghet i livet alla skeden genom generösa socialförsäkringar är också det samhälle där man gör de största hälsovinsterna. Välfärd är helt enkelt effektivt genom att fler människor kan jobba och de sociala kostnaderna för sjukdom och kriminalitet minskar.

Hälsa har aldrig varit någon oomstridd rättighet. Redan från början motsatte sig USA kravet på rätt till hälso- och sjukvård därför att man ville slå vakt om privata vårdbolags möjlighet till vinster. Ett resultat av detta är att i många länder ställs människor utan tillgång till vård och sjukdom leder ofta till skuldsättning och ekonomisk ruin. 

I dagens värld är hälsa en ojämnt fördelad rättighet. De globala hälsoklyftorna har med all rätt karakteriserats som vår tids största orättvisa. I Sverige kan ett nyfött barn räkna med att leva mer än 80 år i snitt. I många länder i Södra Afrika ligger medellivslängden kring 40. Spädbarnsdödligheten är i flera länder 50 ggr högre än hos oss. I Ryssland lever män 20 år kortare liv än i Sverige och medellivslängden har sjunkit i takt med ökande sociala klyftor.

Bakom hälsoklyftorna ligger ojämna globala maktförhållanden där rika länder och starka ekonomiska intressen berövar fattiga länder möjligheterna till ekonomisk och social utveckling. Kostnaderna för kriget i Irak skulle räcka till att för hela jordens befolkning över fattigdomsstrecket. Relativt måttliga resursinsatser skulle kunna förhindra att 200 miljoner barn får bestående skador på grund av näringsbrist men penningströmmarna går i motsatt riktning. Räntor och återbetalningar av skulder uppgår till långt större belopp än det sammantagna biståndet som också är långt mindre än de rika ländernas stöd till sitt eget jordbruk. Över en miljard människor lever på mindre än 2 dollar om dagen vilket kan jämföras med att alla kor i EU subventioneras med 3 dollar.

Också i Sverige har vi stora och växande klassklyftor i hälsa, något som visas av Socialstyrelsens senaste folkhälsorapport. En industriarbetare har mer än dubbelt så stor risk att dö av hjärt- kärlsjukdom som en högre tjänsteman. I ett område som Rinkeby eller Norra Botkyrka är ohälsotalen och sjukligheten mer än tre gånger så hög som i Danderyd och Lidingö.

En viktig orsak till att klassklyftorna i hälsa ökar är ökande skillnader i inkomster och sociala möjligheter. Vi håller på att få ett samhälle där olika grupper av människor lever åtskilda från varandra under olika förhållanden. Den borgerliga regeringens politik leder till att sjukskrivna och arbetslösa inte kan känna någon social trygghet och marginaliseras. Passiviteten inför arbetslösheten innebär att människor berövas sitt framtidshopp. Sverige ligger nu nära den europiska toppen när det gäller ungdomsarbetslöshet. Den höga arbetslösheten bland ungdomar är det viktigaste skälet till den kraftiga försämringen av den psykiska hälsan som håller på att utvecklas till ett av de verkligt stora folkhälsoproblemen.

Världshälsoorganisationen har lagt fram ett program för att vi inom en generation skall få en värld utan dagens stora hälsoklyftor. Detta är möjligt om vi angriper hälsans sociala bestämningsfaktorer, förbättrar människors dagliga livsvillkor och säkrar rätt till arbete, bra miljö, dräglig standard, utbildning och vård. Inte minst gäller det att i grunden ändra de maktförhållanden som skapar ojämnliket och onödig ohälsa. Intressant nog lyfter WHO:s experter fram den skandinaviska välfärdsmodellen som ett efterföljansvärt exempel för att åstadkomma bättre hälsa. Detta sker samtidigt som vår egen regering gör sitt bästa för rasera centrala delar av samma välfärd. Det är inte förvånande att vår borgerliga regering lagt appellerna om global rättvisa och minskade klyftor på hyllan. 

En avgörande fråga är om hälsa skall vara en rättighet eller en handelsvara. Den borgerliga majoriteten i riksdagen drev nyligen igenom vad som med en förskönande omskrivning kallas för vårdval och som i själva verket är en frihet för privata vårdbolag att på skattebetalarnas bekostnad lokalisera sin verksamhet där den är mest lönsam. I Stockholms län har vi sett vårdvalsmodellen i praktiken. Vårdval Stockholm har blivit en metod att ta resurser från de som är sjukast och istället lokalisera mottagningar där majoriteten är friska och ekonomiskt väletablerade. 

Svensk arbetarrörelse har en fin tradition av reformer i syfte att öka den sociala rättvisan. Den traditionen behöver idag återupplivas och förnyas. Det kan man göra genom att sätta en bra hälsa som mål för samhällspolitiken och bygga en bra vård som är tillgänglig för alla och som utgår från människors behov. Ett samhälle där människor har rätt till arbete, social trygghet och hälsa är också det samhälle som är bäst rustat för att bemästra internationella kriser och miljöhot.

 

 

 

 

 

 

Ökande klasskillnader i hälsa

Socialstyrelsen lade nyligen fram en folkhälsorapport  som finns tillgänglig på nätet:  www.socialstyrelsen.se/Publicerat/2009/10363/2009-126-71.htm

Rapporten visar att högutbildade män är folkhälsans vinnare medan ungdomar och äldre kvinnor är de stora förlorarna. 

Klasskillnaderna i hälsa är mycket stora och visar dessutom en tendens att öka. I Socialstyrelsens rapport har man framför allt tittat på skillnader mellan högutbildade och personer med enbart grundskola. Jämför man dessa två grupper har gapet i medellivslängd ökat från 2 år till 4,5 år bland kvinnor och från 3,4 år till 4,9 bland män om man jämför situationen 1986 med dagens. Personer med enbart grundskoleutbildning har dubbelt så hög risk att dö före 75 års ålder som högutbildade.

Man ser mycket stora klasskillnader när det gäller diabetes och hjärtkärlsjukdomar. Astma och allergi är vanligare bland barn till lågavlönade föräldrar. Kvinnor med låg utbildning som drabbas av bröstcancer har sämre överlevnad än högutbildade. En slutsats som dras är att en mycket stor andel av ohälsan i Sverige sammanhänger med sociala faktorer. Vi kan tala om en onödig ohälsa som skulle kunnat undvikas om vi hade en jämnare inkomstfördelning och bättre välfärd. 

Kvinnors hälsoutveckling stagnerar. Det är bara bland högutbildade kvinnor som medellivslängden ökar. Dödligheten ökar bland män i åldrarna 16-24 år till stor del beroende på alkohol- och narkotikarelaterad dödlighet. Bland alla grupper ungdomar försämras den psykiska hälsan. Bland unga kvinnor ser vi en ökning av andelen som rapporterar ångest, oro och ängslan från omkring 10 % 1990 till 30% 2005. En viktig orsak till ungdomars försämrade psykiska hälsa är den försämrade arbetsmarknaden. Sverige har numera den näst högsta ungdomsarbetslösheten i Västeuropa.

Gunnar Ågren

Gör folkhälsa till en viktig rödgrön valfråga!

Den nybildade socialdemokratiska föreningen för en bättre och jämlik hälsa tog ett berömvärt initiativ när man ordnade ett öppet seminarium om klasskillnaderna i hälsa och en framtida folkhälsopolitik. Inledare var Göran Dahlgren som varit en ledande folkhälso- och vårddebattör under många år och bland annat drivit kampen mot privatiseringar inom sjukvården.

 Mötet på ABF-huset var välbesökt och det riktades stark kritik mot den borgerliga regeringens brist på genomtänkt folkhälsopolitik och oförmåga att se klasskillnaderna i hälsa. Samtidigt var man överens om en återgång till den gamla s-regeringes politik inte är ett tillräckligt alternativ.

Klasskillnaderna i hälsa i Sverige ökar i takt med en ökad ekonomisk ojämlikhet. Det visas bland annat av Socialstyrelsen senaste folkhälsorapport. Skall denna utveckling kunna brytas krävs kraftfulla och genomtänkta insatser inom en rad samhällsområden.

Två viktiga frågor som lyftes fram var arbetsmiljöfrågorna, framför allt den psykosociala arbetsmiljön och ungdomars försämrade psykiska hälsa som har ett starkt samband med en försämrad arbetsmarknad och benägenheten att individualisera samhällsproblem och ge ungdomarna själva skulden för att det inte finns jobb.

En ny offensiv folkhälsopolitik där man angriper hälsans sociala bestämningsfaktorer och minskar ojämlikheten borde vara en av hörnstenarna i den politik som ger en rödgrön valseger 2010.

Gunnar Ågren