Av med skygglapparna högerekonomer!

Socialdemokraternas Carin Jämtin har fått utstå kritik för att hon gick ut på DN Debatt nyligen och ville begränsa möjligheterna för aktieägare att ta ut vinst i privata välfärdsföretag. Kritiken handlar inte minst om att konkurrens kommer att göra välfärdstjänsterna effektivare och bättre.

Effektiv konkurrens leder till effektivare verksamhet och produktivitet. Om konkurrensen ska bli effektiv krävs dock att varan som ska handlas lämpar sig för detta. Välfärdstjänster lämpar sig oerhört dåligt för konkurrens. Framförallt beror detta på att utbildning, vård och omsorg är så avancerade varor att de är oerhört svåra att förhandla om eller ta ställning till annat än på mycket ytliga grunder.

Problemen med fri konkurrens inom vården, skolan och omsorgen syns inte minst inom sjukvårdsföretagen. I en rapport från NUTEK från 2007 (länk) visas att vinsterna bland sjukvårdsföretag är mycket högre än i övriga näringslivet. Hade konkurrensen fungerat effektivt hade vinsterna snarare varit i nivå med andra företag och branscher. Detta blir även tydligt vid internationella jämförelser av sjukvården. Svensk vård anses ofta ha långa väntetider men den vård som bedrivs betraktas ändå som både effektiv och billig. Detta trots att andelen privat vård i Sverige är relativt liten jämfört med andra länder.

Visst har många människor positiva erfarenheter av privata vårdgivare och det finns många duktiga privatläkare där ute. Men på en övergripande nivå är resultaten tydliga. Trots detta fortsätter högerekonomer och borgerliga politiker år efter år att påstå att privatiseringar kommer att lösa vårdens alla problem. Ta av skygglapparna!

Stigande kostnader i sikte!

USA är ett av de länder i världen som spenderar mest pengar på vård. Trots detta är den allmänna hälsonivån snarast lägre jämfört med andra liknande länder. Nu jobbar den nya demokratiska ledningen med Obama i spetsen för en omfattande reform av hela systemet. Två saker som diskuteras är hur kostnadsutvecklingen ska gå att hejda samtidigt som fler människor ska få tillgång till bra vård. Idag beräknas 40-50 miljoner amerikaner (ca. 13 % av befolkningen) vara utan sjukvårdsförsäkring varje år.

Den amerikanska tankesmedjan Center for Economic and Policy Research (CEPR) la nyligen upp en grafritare (länk) för att beräkna hur USA:s statsskuld kommer att fortsätta växa om vårdkostnaderna tillåts öka. Som alternativ kan man även se hur statsskulden skulle växa om vårdkostnaderna enbart ökade på grund av demografi och BNP-tillväxt. Man kan även välja andra länder och jämföra medellivslängd. Sveriges utveckling ser gynnsam ut. De verkar inte räkna med Alliansregeringens planer på fri etableringsrätt i kombination med skattefinansiering (för en sammanfattning av förändringar på gång se sid. 11 och framåt i den här). Eller tänker de att Hägglund ska ta sitt förnuft till fånga? Var är alla skattesnåla viktigpetterliberaler när man behöver dem?

Läkemedelsindustrin sponsar patientföreningar

I dagens DN redovisas omfattningen av det stöd som läkemedelsföretag ger till patientföreningar. Sammanlagt omfattar de sponsringsavtal som hittills skrivits i år 21 miljoner kr. Mest får Reumatikerförbundet, men också Hjärt- och lungsjukas riksförbund får avsevärda summor. Alzheimerföreningen och Schizofreniförbundet är exempelvis på andra organisationer som får pengar.

Utmärkande för de patientorganisationer som man stöder är att det ofta handlar om långvariga sjukdomar med stora behov av läkemedel under lång tid. När det gäller flera av sjukdomarna har det också tillkommit nya läkemedel som är relativt dyra. Ur industrins synpunkt är detta en mycket lönsam del av marknaden. Läkemedel som behöver användas under flera decennier mot kroniska sjukdomar är mer intressanta att utveckla än exempelvis antibiotika som används under ganska kort tid eller läkemedel mot sjukdomar som är vanliga i fattiga länder, där kunderna inte är särskilt köpstarka. Vaccinframställning är en annan verksamhet som inte är särskilt lönsam annat än i undantagsfall.

I USA har läkemedelsindustrins stöd till patientorganisationer uppmärksammats länge. Det finns till och med exempel på organisationer som bildats i syfte att bedriva lobbyverksamhet för en viss typ av läkemedel. Ibland har det handlat om att sätta ny sjukdomar på kartan som social fobi eller att utvidga indikationerna för det som behandlas med läkemedel, exempelvis med antidepressiva preparat. Ett område där lobbyverksamhet kom att spela stor roll var förskrivningen av hormonpreparat till medelålders kvinnor med åtföljande cancerrisker. Lobbyverksamheten har starkt bidragit till att USA med 3% av jordens befolkning genererar nästan hälften av läkemedelsindustrins samlade vinster.

Det gamla kravet om att förstatliga läkemedelsindustrin hade onekligen fog för sig. Nu är kravet sannolikt svårt att realisera med dagens industristruktur men ett starkt statligt läkemedelsföretag skulle kunna göra en hel del nytta som motvikt till en alltmer kommersialiserad verksamhet. Kravet på vaccinframställning i samhällsregi är också viktigt.

Vinst i vården?

Med jämna mellan run blossar det upp debatt om vinst i vården eller ej. Partiets inställning är klar för de flesta, dvs vi är motsatåndare till vinst i vården samtidigt som vi under lång tid accepterat att många faktisk gör en vinst, dvs alla privatläkare, privata gynekologer, sjukgymnaster, tandläkare osv. I Stockholms läns landsting har vi avtal med över 600 privata specialister och deras vinster är inte ett problem anser jag. Problemet blir när vårdcentraler och t o m sjukhus säljs till privata aktörer och rikskapitalbolag som gör vinster som förs ut ur sjukvårdssystemet, dvs skattepengar som inte användst till att utveckla vården.

Vår kritik av denna vinstutdelning delas av en majoritet av medborgarna - vilket utredning efter utredning bekräftar. Borgerliga media tar i så att de nästan spricker för att visa att vins i vården leder till utveckling och bättre kvalitet - inte minst Stockholmsmedia driver detta hårt.

Nyligen kom Famna med en attitydundersökning som tydligt visar att vår kritik av vinst i vården delas av en stor majoritet av medborgarna - 70%! denna åsikt delas av av en majoritet oavsett ålder, inkomst och geografi. Det gäller faktiskt också alla partier utom FP där 60 procent tycker att det är Ok med vinst i vården. När det gäller de rödgröna så är 85-90 procent mot vinst i vården, så här har vi en bred enighet. När det gäller synen på privata företag så tycker ca 50 procent av de rödgröna att de bedriver en mycket bra/ganska bra vård, dvs man är inte lika ensidigt negativ som Vänsterpartiet. Här finns ingen större skillnad mellan S,V MP. Gå in på www.famna.org och läs mer om denna undersökning.

Famna är en branchorganisation för non-profit vård och har under sitt paraply flera stora vårdgivare som bl a Stockholms läns landsting har vårdavtal med och som gör att mycket bra arbete såsom Röda Korset, Ersta Diakoni, Stockholms sjukhem och Stora Sköndal. Min bestämda uppfattning är att vi som parti borde inta en mer öppen hållning till dessa och andra idéburna organisationer inom vård och omsorg. Inom områden där både medicinsk och social omvårdnad ingår såsom vård i livets slutskede, rehabilitering, vård för kroniker.

Svensk sjukvård är mycker bra när det gäller hälsoresultat, rättvis fördelning och innovationsförmåga men samtidigt har landstingen stelanat i struktur. En viktig orsak till att det privata vinner mark är att den offentliga vården varit förändringsobenägen där personalens initiativkraft inte tagits tillvara och där medborgarna varit missnöjda med långa köer och hopplösa telefontider. Även vi i Vänsterpartiet har varit medvetna om dessa problem, men kanske varit så upptagna av att diskutera offentligt contra privat, dvs struktur, att vi glömt bort innehållet. Vi måste fokusera mer på vad vi vill med vården, hur vill vi utveckla den? Vi måste också se att det ser väldigt olika ut i landet och att vi har olika problem. I Sveriges inland är man beroende av hyrläkare och i Stockholm har vi ett inflöde från hela landet. I Stockholm har vi ca 100 privatdrivna vårdcentraler som styrs av avtal med landstinget, i Norrbotten har vi ingen privatdriven vårdcentral. På många mindre orter fungerar samarbetet mellan kommun och landsting bra när det gället t ex vård och omsorg om äldre i Stockholm är det ibland kaos med hög personalomsättning. Onekligen har alla vi som är engagerade i hälso- och sjukvården en grannlaga uppgift att forma ett nytt program för vården som pekar mot framtiden.

Birgitta Sevefjord