Reinfeldt avskaffar folkhälsan

Regeringsförklaringen som lämnades igår är ett illavarslande dokument. Folkhälsa, som tidigare varit ett självklart politikområde, utelämnades helt. Vi har inte längre någon folkhälsominister.

Maria Larsson är visserligen kvar i regeringen, men nu med titeln barn- och äldreminister.

Alliansregeringen avskaffade inte folkhälsopolitiken helt under sin förra mandatperiod. Man lade fram en proposition "En förnyad folkhälsopolitik" som i hög grad överförde ansvaret för hälsan från samhället till individen. Är man nu beredd att ta ytterligare ett steg på vägen?

Intressant nog slutar regeringen tala om folkhälsa samtidigt om vi börjat få en debatt om ojämlikhet som en av de viktigaste orsakerna till att människor mår dåligt. Det är uppenbart en diskussion som regeringen vill förtränga.

Ökad jämlikhet i hälsa – det viktigaste målet för sjukvården!

Sjukvården och hur den egentligen skall utformas har tyvärr fått för liten plats i valdebatten. På "Newsmill" har det kommit igång en debatt om privat vård och jag har gjort ett inlägg i debatten:

En gemensamt finansierad sjukvård som drivs i offentlig regi har varit en av hörnstenarna i den svenska välfärden. I jämförelse med många andra länder, där sjukvården är privatiserad och där marknaden styr, har Sverige en mycket kostnadseffektiv sjukvård. Vi får mycket hälsa för pengarna.

Självklart finns det brister i den svenska sjukvården som måste åtgärdas. Omvårdnaden och vården av långvarigt sjuka, vilket innefattar många psykiskt sjuka, måste förbättras. Personaltätheten måste öka. Allt detta kräver resurser och är inte förenligt med löften om skattesänkningar.

Också sjukvårdens innehåll måste förändras. Viktigast är att förbättra det förebyggande arbetet på alla nivåer inom vården. Primärvården behöver få en starkare ställning och ett klart definierat befolkningsansvar. Arbetet måste utgå från en social helhetssyn och bygga på teamarbete där alla personalgrupper deltar.

I detta perspektiv är det anmärkningsvärt att man ser Vårdval Stockholm som ett föredöme. Vårdval Stockholm är ensidigt läkarfixerat. Korta läkarbesök är extremt lönsamma och tenderar att slå ut annan verksamhet. Förebyggande verksamhet saknas liksom ett områdesansvar.

Det har skett en överföring av resurser från områden med hög sjukdomsbörda till områden med en mer socialt väletablerad befolkning och lägre sjuklighet. Detta är än mer upprörande med tanke på att resursfördelningen också tidigare missgynnade områden med högre sjukdomsbörda. Hälsoklyftorna i Stockholms län är stora och andelen med omfattande hälsoproblem är omkring 3 ggr så hög i Rinkeby och Botkyrka jämfört med Östermalm och Danderyd.

Det allvarligaste hälsoproblemet i dagens samhälle är den stora ojämlikheten i hälsa. Det är orimligt att människor med arbetaryrken skall ha mer än dubbelt så hög risk att dö i förtid som högre tjänstemän. Ojämlikheten i hälsa måste angripas med en genomtänkt samhällspolitik där viktiga inslag är ett återupprättat arbetsmiljöarbete, en jämnare inkomstfördelning och förbättrade socialförsäkringar. Sjukvården är en viktig aktör och resurserna måste i högre styras mot de grupper som har de största vårdbehoven.

Friheten för privata vårdgivare att etablera sig där det är mest lönsamt står i direkt strid mot jämlikhetsmålet. Landstingen måste ha möjlighet att styra vården så att de svårast sjuka och mest vårdbehövande prioriteras. Den uppgiften kan inte övertas av marknaden.

Vänsterpartiets sjukvårdsprogram

Partistyrelsen har nu antagit det det hälso- och sjukvårdspolitiska programmet

Programmet utgår från synen på hälsa som en grundläggande mänsklig rättighet – hälsa har och också en central plats i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.

Detta synsätt leder fram till ett krav på en samhällspolitik som främjar hälsa och förebygger ohälsa. Det leder också fram till kravet på en hälso- och sjukvård som är tillgänglig för alla och prioriterar de svårast sjuka. Sverige har tidigare ställt sig bakom dessa principer och vi har en i huvudsak skattefinansierad sjukvård – även om andelen avgiftsfinansiering har ökat betydligt sedan 1980-talet. En oroväckande iakttagelse är att relativt stora befolkningsgrupper avstår från att söka vård på grund av ekonomiska skäl.

Programmet konstaterar att hälsa är en mycket ojämnt fördelad rättighet, internationellt och i Sverige. Den ojämlika hälsan har kallats vår tids största orättvisa. WHO har tillsatt en särskild kommission om den ojämnt fördelade hälsan och ställt parollen att utjämna hälsoklyftorna inom en generation. Alliansregeringen har i stort ställt sig passiv i detta arbete.

Också hälsoklyftorna i Sverige är stora och har ökat under de två senaste decennierna.

Kvinnor har sämre hälsa än män vilket sammanhänger med maktrelationer och arbetsmiljöer. Klasskillnaderna i hälsa är stora. Risken att drabbas av hjärtinfarkt är tre gånger så stor om man har låg inkomst än om man är höginkomsttagare. Skulle alla ha samma hälsa som högre tjänsteman skulle antalet dödsfall för 70 års ålder minska med 4000 om året. Det finns hälsoskillnader som sammanhänger med etnicitet, sexuell läggning och funktionsnedsättning. Ungdomar har fått en kraftigt försämrad psykisk hälsa, vilket har ett starkt samband med den höga arbetslösheten.

Grunden för hälso- och sjukvårdspolitiken bör därför vara en återupprättad svensk folkhälsopolitik som bygger på hälsans sociala betämningsfaktorer. Den politik bör bygga på kunskapen att jämlikhet är hälsofrämjande och att demokrati och kultur gör människor friskare liksom en bra livsmiljö och tillgång på grönområden. En särskild plats i hälsopolitiken har arbetslivet. Arbetsförhållanden, inflytande på jobbet och arbetsmiljön är en avgörande orsak till hälsoklyftorna och den viktigaste orsaken till sjukfrånvaro. Istället för att bekämpa orsakerna till sjukfrånvaron har man bekämpat de sjukskrivna. Människor som slitits ut i ett hårt arbetsliv berövas sin sociala trygghet och försörjning och slängs ut till en icke existerande arbetsmarknad. Samtidigt har man genomfört en omfattande nedrustning av kunskapsuppbyggnaden, bland annat manifesterad i nedläggningen av Arbetslivsinstitutet. Till de grupper som drabbats värst tillhör de vårdanställda. En ny folkhälsopolitik måste därför ge arbetslivet en central roll.

I förslaget till hälso- och sjukvårdsprogram tar vi bestämt avstånd från privatisering och marknadsstyrning av hälso- och sjukvården. Vi föreslår att man upphäver lagen om vårdval och ger landstingen rätt att bestämma om etableringar inom hälso- och sjukvården. Hälso- och sjukvården skall inte omfattas av lagen om offentlig upphandling.

Skälen till att vi är motståndare till privatisering och marknadsstyrning är flera. Privatisering leder i allmänhet till högre kostnader och därmed minskad möjlighet att prioritera angelägna vårdbehov. En marknadsstyrd vård innebär i allmänhet att resursstarka grupper får företräde framför svårare sjuk. De med störst vårdbehov är i allmänhet inte de som är bäst på att efterfråga vård. Den förebyggande verksamheten kommer i skymundan, den ses som en onödig kostnad och något som minskar de framtida vinsterna. Etableringsfriheten gör det svårare att ta ett områdesansvar.

Marknadsstyrningen leder till en medikalisering av samhället och en risk för överanvändning av behandlingar och mediciner också där det kan ge skador.

Mot den marknadsstyrda vården ställer vi upp en demokratiskt styrd hälso- och sjukvård med stort lokalt inflytande och där olika personalgrupper jobbar i team. Det är viktigt att levandegöra detta alternativ. Landstingen har tyvärr inte alltid varit mönsterarbetsgivare utan i många fall snarast bidragit till att skapa gynnsamma betingelser för privata alternativ.

Personalen är sjukvårdens viktigaste resurs. Bra och jämlika löner, goda arbetsförhållanden och möjligheter till utveckling i arbetet är helt central Arbetsmiljöarbetet inom vården har en central plats. Rätten till heltid är viktig.

Alla personalgrupper skall ha rätt till vidareutbildning. Sjuksköterskornas specialistutbildning skall ske på betald arbetstid precis som läkarnas. Läkemedelsindustrin skall helt frikopplas från utbildningen. Det skall finnas plats för forskning och utvecklingsarbete.

När det gäller sjukvårdens uppbyggnad har primärvården en central roll. Den alltför svagt utbyggda primärvården är ett strukturfel inom svensk sjukvård. Vi bör satsa på en avgiftsfri och lättillgänglig primärvård. Det är samhällsekonomiskt lönsamt. Folk kommer till vården i tid och man kan jobba förebyggande. Teamarbete skall vara regeln i primärvården. Det mesta kan göras av andra personalgrupper än läkare. Primärvården skall ha ett tydligt områdesansvar och jobba i nära samverkan med kommunerna och andra delar av samhället. Detta kräver med nödvändighet att landstingen har kontroll över etablering och innehåll i vården.

I programmet betonas kommunernas roll, det gäller framför allt inom vården av äldre och inom psykiatrin där kommunerna har en mycket stor del av vårdarbetet. Elevhälsovården är en viktig kommunal uppgift som har en nyckelroll när det gäller ungdomars hälsa men som blivit mycket eftersatt särskilt i samband med skolans privatisering. Ett viktigt krav som vi för fram är kommunalt ansvar för hemsjukvården och kommunernas rätt att anställa läkare.

Inom sjukhusvården tar vi bland annat upp frågan om tillgången på vårdplatser av god standard. Specialistsjukvården är mycket resursslukande och det är viktigt med nationell samordning. Alla akutsjukhus bör drivas i offentlig regi.

Inom psykiatrin påpekas bland annat vikten av en mer socialpsykiatrisk inriktning.

Tanken på en reformerad psykiatri med aktivt samarbete mellan personalgrupper, små enheter, social gemenskap, kultur och meningsfull sysselsättning måste fullföljas.

Personer med missbruk och många med psykisk funktionsnedsättning har hamnat i strykklass på en allt trängre arbetsmarknad. Vi för fram kravet på socialmedicinska team som arbetar för att marginaliserade grupper verkligen får rätt till vård.

Programmet tar upp frågan om genus i hälso- sjukvården som därför måste arbeta med ett medvetet könsperspektiv. O-tolerans för mäns våld mot kvinnor måste in i folkhälsopolitiken och all statistik skall vara könsuppdelad. Vården och alla vårdutbildningar skall ha ett tydligt genusperspektiv.

I programmet ställs krav på forskningen som både måste förstärkas och befrias från de bojor som ett beroende av läkemedelsindustri och andra kommersiella intressen innebär. En satsning på bra omvårdnadsforskning, mer socialmedicin, forskning kring hur man förebygger sjukdom och ohälsa och socialpsykiatrisk forskning skulle bidra till en effektivare hälso- och sjukvård.

Vi ställer krav på en svensk nationell läkemedelsproduktion. Särskilt när det gäller så kallade generika ( det vill säga preparat där patentet gått ut) skulle en sådan produktion kunna säkra viktiga läkemedelsbehov och pressa priserna. Det skulle också vara möjligt att bidra till att få fram exempelvis läkemedel mot AIDS och sjukdomar som drabbar människor i fattiga länder. Idag konsumeras nästan hälften av alla läkemedel i USA medan hela Afrika står för ungefär 3%.

Programmet avslutas med ett avsnitt om vårdens långsiktiga resursbehov i framtiden. Vården kommer att kräva med av våra samlade resurser, särskilt om vi vill ha en bra vårdkvalitet och betala anständiga löner. Därför måste vi ha ett effektivt sjukvårdssystem dvs en skattefinansierad vård som drivs i samhällsregi och är tyngdpunkten ligger på en bra primärvård , förebyggande insatser och bra omvårdnad. Det är möjligt att finansiera en sådan vård i framtiden.

Alliansen driver en politik som kraftig äventyrar möjligheterna att bedriva en bra sjukvård genom att dels driva upp kostnaderna med hjälp av marknaden och en allmän etableringsfrihet och dels underminera möjligheterna att finansiera vården skattevägen.

Om vi skulle få fyra år till med Alliansen skulle skadorna bli nästan obotliga. Vi skulle få ett brett inträde både av privata vårdgivare och av privata vårdförsäkringar och i praktiken en klyvning av sjukvården i ett system för de jämförelsevis friska och väletablerade och en underfinansierad vård för de som har de största vårdbehoven. Därför är 19 september en ödesdag för svensk sjukvård och folkhälsa.

Programmet finns att ladda ner på Vänsterpartiets hemsida

Förslag till hälso- och sjukvårdsprogram för Vänsterpartiet

Hälsa en mänsklig rättighet – inte en handelsvara.

Ett förslag till nytt hälso- och sjukvårdsprogram för Vänsterpartiet.

En programgrupp har arbetat fram förslaget som nu går ut på remiss. Alla är välkomna med synpunkter. Det är bra om vi kan få en bred diskussion både om sjukvårdens innehåll och om ägarformerna. Inte minst viktigt är det att lyfta fram en demokratiskt styrd hälso- och sjukvård som en central del av den gemensamma välfärden.

Programförslaget utgår från ett rättighetsperspektiv som står i direkt motsättning till att se sjukvård som en marknadsvara och patienten som kund. Bästa möjliga hälsa är en av de centrala mänskliga rättigheterna men har alltsedan ifrågasatts av företrädare av privat och kommersialiserad vård och med stöd av USA i internationella sammanhang. Idag attackeras synen på hälsa som en rättighet av vårdbolag och den borgerliga regeringens tankesmedjor.

Ett folkhälsoperspektiv är en annan central punkt i förslaget. Hälsa är ett mål för hela samhället inte bara för sjukvården. Demokrati, jämlikhet och en utbyggd välfärd har en central betydelse för folkhälsan.

Förslaget lyfter fram en demokratiskt styrd sjukvård som alternativet till en sjukvård som styrs av marknaden och där patienten betraktas som kund.

En demokratisk styrning är nödvändig om man vill prioritera de som har största behov av vård.

Det är nödvändigt med ett klass- och könsperspektiv på sjukvården. Hälsan är ojämlikt fördelad och marknadsstyrningen gör det svårare för utsatta grupper att få god vård.

Sjukvården måste jobba förebyggande. Det är bara på så sätt vi kan klara framtidens vårdbehov. Särskilt viktigt är ett förebyggande perspektiv inom forskning och utvecklingsarbete, som inte får styras av läkemedelsindustri eller andra intressen som tjänar pengar på sjukdom.

Alla, inom och utom partiet, är välkomna med synpunkter på förslaget. Synpunkter kan skickas in direkt till tommy.jansson@vansterpartiet.se.

Skicka gärna in kommentarer direkt till vanstervard@blogspot.com. Programmet går att ladda ner från www.vansterpartiet.se.

Jämlikhetsanden - årets viktigaste bok!

Den 6 februari var Richard Wilkinson, en av författarna till boken "Jämlikhetsanden", i Stockholm och presenterade sin forskning. Mötet på ABF-huset var extremt välbesökt. Det fick flyttas till den största lokalen, Z-salen, som blev mer än fullsatt med uppskattningsvis 500 entusiastiska deltagare.

Wilkinson, som är en av världens ledande folkhälsoforskare, har jobbat länge tillsammans med sin medförfattare Kate Pickett kring hälsa och jämlikhet. Detta är den tredje boken i ämnet och de har skrivit en lång rad artiklar i vetenskapliga tidskrifter.

Det som har hänt är att huvudtesen i boken har fått ökad vetenskaplig tyngd. Det finns ett direkt och välbelagt samband mellan ojämlikhet, social stress och dålig hälsa. Ojämlika samhällen är helt enkelt ineffektiva, människor mår dåligt, jobbar sämre, skola och utbildning fungerar dåligt och kriminaliteten ökar kraftigt.

I utvecklade industrisamhällen är det inte storleken på BNP eller hur mycket pengar man lägger ner på sjukvård som är avgörande för befolkningens hälsa. Viktigare är graden av jämlikhet och solidariteten mellan människor.

Sverige har, jämfört med andra industriländer, haft en bra folkhälsa och små sociala problem. Det sammanhänger till stor del med en välfärdspolitik som omfördelat inkomster från rika till fattiga och med att man sett till att breda grupper fått tillgång till utbildning och sjukvård.

Tyvärr börjar detta tillhöra historien. Sedan slutet av 1980-talet har inkomstklyftorna ökat även hos oss. Det sammanhänger med att nyliberala tankegångar fick fotfäste både inom socialdemokratin och borgerligheten. Man övergav målet med full sysselsättning och prioriterade låg inflation. Skattesänkningar prioriterades framför välfärd och marknadskrafterna fick allt större utrymme.

Nu börjar vi tydligt se hälsoeffekterna av denna samhällsförändring. Det är framför allt ungdomarna som drabbas. Den psykiska ohälsan har fördubblats sedan slutet av 1980-talet. Också dödligheten ökar för första gången i modern tid bland unga män.

Boken Jämlikhetsanden knyter samman vetenskap och politik. Vänsterpartiet borde ta till sig bokens budskap. Idag är det inte ekonomisk tillväxt som skapar ett bättre samhälle - idag är det istället viktigare att vi jobbar för ekologisk och social hållbarhet. Ett sådant samhälle kräver med nödvändighet ekonomisk jämlikhet och en generell välfärd som befrias från marknad och vinstintressen. Kan Vänsterpartiet förmedla visionen om ett sådant samhälle skulle vi både bli ett starkare parti och få en drivande roll i ett rödgrönt samarbete.

Läs Jämlikhetsanden - det är en lysande bok.

Bättre folkhälsoarbete och en skattefinansierad sjukvård klarar framtidens finanser

På Newsmill förs just nu en debatt om framtidens sjukvårdskostnader. Intressant nog har debatten initierats av en företrädare för vårdföretagarna som pläderar för privata sjukförsäkringar som en metod att tillföra sjukvården ytterligare pengar. Det är oroväckande att tanken får visst stöd både från Socialutskottets ordförande och en tidigare s-märkt statssekreterare. Däremot tar TCO:s företrädare klart avstånd från tanken.

Diskussionen visar hur viktigt det är att ta upp frågan om gräddfiler i vården. Det var ett förslag som fanns med i "Stopplagen" som infördes 2006 men upphävdes av den borgerliga regeringen samma år. Förbudet mot gräddfiler innebär att privat försäkringsfinansierad vård inte får drivas på sjukhus eller mottagningar som är landstingsfinansierade. Detta för att undvika att man får en klasskillnad inom vården på samma sätt som när överläkarna kunde lägga in sina egna privatpatienter på sin klinik.

Här är det inlägg som jag gjorde i debatten:

"Sjukvårdens centrala uppgift måste vara att bidra till att människor får en bättre hälsa. Det innefattar såväl förebyggande arbete som vård och behandling, rehabilitering och insatser som förbättrar livskvaliteten vid bestående sjukdom.

Sett i detta perspektiv har Sverige en kostnadseffektiv sjukvård. Vi får mycket hälsa för pengarna om man jämför med andra industriländer. Till stor del sammanhänger det med att vi valt att skattefinansiera sjukvården och hittills drivit den huvudsakligen i offentlig regi. Länder med försäkringsfinansierad vård har i allmänhet högre sjukvårdskostnader. Det mest avskräckande exemplet är naturligtvis USA med en sjukvård som till största delen bekostas av privata försäkringar. Där kombineras en dålig folkhälsa med världens högsta sjukvårdskostnader.

Sverige har därför jämfört med många andra länder goda förutsättningar att klara de framtida sjukvårdskostnaderna. Förslaget om en ökad försäkringsfinansiering skulle snarast bidra till en mer ineffektiv vårdstruktur.

Självklart är inte de framtida sjukvårdskostnaderna något oviktigt problem. Det bästa sättet att minska framtida vårdutgifter är självklart att satsa på förebyggande arbete. Här finns en enorm outnyttjad potential särskilt när det gäller den äldre delen av befolkningen.

En mycket stor del av dagens sjukdomsbörda sammanhänger direkt med våra levnadsförhållanden. Brist på inflytande, arbetslöshet och ekonomisk otrygghet skapar ohälsa och förvärrar andra hälsorisker. Om människor får bättre tillgång till grönområden, kultur och social gemenskap blir de friskare. En bättre livsmedelspolitik och ökade möjligheter till fysisk aktivitet skulle kraftigt minska behovet av dyrbar fetmakirurgi. En mycket stor av dagens sjukvårdsbehov sammanhänger med tobak, alkohol och annan droganvändning. Stoppet för rökning på krogen bidrog också till minskade vårdkostnader.

Det finns mycket att göra när det gäller en förbättrad kostnadskontroll inom vården.

SBU har visat att en rad behandlingar och operationer saknar vetenskapligt stöd och i värsta fall bidrar till att försämra för patienten. Ett bättre grepp över kostnaderna är också viktigt för att följa hälso- och sjukvårdslagens intentioner om att prioritera de som är svårast sjuka.

Vad som definitivt äventyrar möjligheterna att finansiera sjukvården är att låta vårdbolag göra miljardvinster på vård och placera pengarna i skatteparadis. Sjukvård som bedrivs på löpande räkning, där det är mer lönsamt att behandla jämförelsevis friska istället för människor med mer omfattande sjukdomar, är inte ekonomiskt uthållig.

I grunden handlar det om vilket perspektiv vi har på sjukvården. Ser vi sjukvården som en marknadsvara där det handlar om att göra så stora vinster som möjligt kommer vi att få en amerikansk situation med skenande vårdkostnader och små hälsovinster.

Ser vi däremot vården ur ett hälsoperspektiv, integrerar förebyggande åtgärder och behandling och gör vettiga prioriteringar finns det utmärkta möjligheter att klara framtidens sjukvårdskostnader."