Några noteringar från Lennart Vämby

Sambanden klass, kön och hälsa redovisade Gunnar Ågren klart och tydligt på seminariet, som hölls på partiets kommun- och landstingspolitiska träff i Borås.

Vi har mycket att göra för att få en jämlik och jämställd vård i världen.

Som tydligt exempel – om vi i Sverige kan få ner ohälsan för alla till den nivå som de bäst ställda har kan det ge 4 000 fler människor möjlighet att fira sin 70-årsdag.

Ett foto på två glada 70-åringar som delar födelsedagstårtan lika borde pryda förstasidan på nya hälso- och sjukvårdsprogrammet!

Som jämförelse angav Gunnar Ågren att upp till 70 års ålder räddas 6000 cancerpatienter och 2000 hjärtsjuka (om jag minns rätt?).

Att utveckla den offentliga verksamheten på alla nivåer måste också vara en viktig uppgift för att förankra ett solidariskt samhälle hos medborgarna. Det gäller inte minst sjukvården, som är en kvinnodominerad sektor med låga löner och tung arbetsmiljö. Att skapa arbetsplatser med inflytande, uppskattning (också lönemässigt) och utvecklingsmöjligheter borde göra till exempel landstingens vårdcentraler till de bästa! Detta för att möta borgerlighetens ”religiösa” övertro på privatiseringarnas välsignelser.

Kristina Hallberg och Birgitta Sevefjord har i sina inlägg anfört kloka synpunkter, som bör tas tillvara i det kommande programmet.

Viktigt är att inte i första hand analysera och kritisera borgerlighetens politik, utan att i första hand teckna konturerna och grundvalarna för en offensiv folkhälso- och jämlik-jämställd sjukvård!

Att vara upprörd över vinster för företag är förståeligt, men bättre kanske att se hur de organiserar och arbetar. Det kan finnas goda exempel på effektivitet och kvalitet även i de bolagsdrivna vårdenheterna.

Jag har lite svårt att förstå varför det är accepterat med byggföretag som bygger sjukhus m.m. att ge vinst, teknikföretag att konstruera robotar, som opererar och ger stora vinster till företagen, men sjukhus och vårdcentraler får inte gå med vinst till ägarna. Varför just de företagen?

Oavsett vem som bedriver skattefinansierad verksamhet bör våra krav ställas likvärdigt med den egna verksamheten; offentlighetsprincip, meddelarskydd och anständiga avtal (kollektivavtal) ska finnas med i entreprenader, upphandling av allt från kaffe till handdukar, vårdcentraler, sjukgymnaster – ja, allt.

Gunnar Ågren ansåg det viktigt att Sverige tillsätter en kommission med uppdrag att ta itu med klass, kön och hälsa.

Det vore intressant om vi redan nu kan få igång projekt (som varar längre än tre år!) med uppdrag att försöka forma folkhälsoprojekt, som förmår förändra det tydliga sambandet klass-kön-hälsa.

Till sist…

Mitt förra inlägg väckte några kommentarer. Båda anonyma, vilket jag vanligen inte svarar på. Att föra en diskussion om partiets framtida politik kräver att vi vet vilka vi är som samtalar och diskuterar.

Citat från en kommentar till mitt inlägg:

”Han talar om att vi bör gå samma väg som Moderaterna och förnya oss på sådant sätt att vi alla till slut kan bli underavdelningar till socialdemokratin.”

Tydligen har mitt budskap inte gått fram. Vad jag skrev och skriver är att vänsterpartiet måste ta itu med sitt politiska program på samma sätt som de nya moderaterna förmått göra. Alltså gå igenom område för område och granska de förslag, ståndpunkter och synsätt som de senaste valen fått ett allt mindre stöd från medborgarna.

Det är mycket tydligt att vänstern inte förmår formulera sin politik på ett sätt som ger förtroende och stöd. Vill vi påverka och utveckla Sverige, EU och världen måste vi rimligen fundera på en bättre politik, nya former för organiserande av vårt arbete och vilka möjligheter vi har att tillsammans med andra krafter se till att lyfta till exempel klass, kön och hälsa!

Om vi inget gör – ja, då kan borgerligheten lugnt fortsätta att genomföra sitt program och prägla både nutid och framtid med sina idéer.

Lennart Värmby,

Gruppledare (V) landstinget Kronoberg