fredag 2 oktober 2009

Några observationer om genus och hälsa

Kvinnor lever längre än män men utsätts för betydligt större hälsorisker. Detta är den viktigaste förklaringen till att kvinnor oftare är långvarigt sjukskrivna och har sämre självupplevd hälsa. Arbetsmiljön är en viktig orsaksfaktor. På 1970- och 80-talen bedrevs ett intensivt arbetsmiljöarbete som resulterade i att många dåliga arbetsmiljöer på manligt dominerade arbetsplatser försvann eller förbättrades. Däremot skedde få förbättringar inom vård- och omsorgssektorn. Tvärtom resulterade 90-talskrisen och åtföljande nedskärningar i att arbetsbelastningen och stressen ökade.
Försämringarna inom vårdsektorn drabbar också äldre kvinnor. En försämrad äldrevård gör att de i allt högre grad tvingas ta hand om sina män som i allmänhet insjuknar tidigare. När deras egen hälsa försämras saknas de vårdresurser som hade behövts för att upprätthålla en dräglig livskvalitet. Detta är sannolikt en av förklaringar till ökningen av livslängden verkar stagnera när det gäller äldre kvinnor. Antalet år med full livskvalitet minskar till och med.

Hälsoskillnaderna mellan kvinnor och män har bara i begränsad utsträckning en biologisk bakgrund. Kvinnors längre livslängd kan till en del förklaras med en lägre benägenhet att råka ut för åderförkalkning i medelåldern, men i ännu högre grad till att män dricker mer alkohol och råkar ut för fler olyckor.

Den viktigaste orsaken till hälsoskillnader mellan kvinnor och män är med andra ord genusbetingade maktförhållanden och socialt inlärda könsroller.

1 kommentar:

  1. Gunnar Ågrens noteringar kring genus och hälsa är helt rätt. Vi vet också att hälsan är beroende av klass och social ställning.

    Vänsterns uppgift är att presentera en vårdvision, som förmår att ta itu med detta. Möjligheterna att bota och lindra ökar hela tiden genom medicinska och tekniska framsteg.
    Kostnaderna ökar och eftersom en ökande andel av befolkningen blir allt äldre tycks finansieringen bli ett växande problem.

    Jag har läst den rapport Erik Hegelund tagit fram på uppdrag av Vänsterpartiet i Stockholms läns landsting nyligen.
    Avgörande är om vi kan vinna en majoritet för att sätta stopp för en sjukvård, där patienterna ses som "kunder" på en marknad. Vården är en del av välfärden och ska vara lika tillgänglig för alla.

    När vårdvalet kombineras med fri etableringsrätt och ett ekonomiskt ersättningssystem som i Stockholm blir det överetablering på Östermalm.

    Ersättningssystemet är av största vikt för att styra resurserna i vården. Detta gäller oavsett vem som i sista hand levererar/utför vården.
    Hur kan vi utforma bättre styrmedel?

    Jag har i tidigare inlägg pekat på vikten av att inom landstingets ram utveckla nya driftformer som självstyrande enheter, intraprenader, non-profitföretag (ägda av landstinget eller annan), som kan öka flexibilitet, skapa vårdprofilering, specialisering och ge utrymme för kreativitet och entreprenörsanda.

    Erik Hegeland lyfte i ett tidigare inlägg fram
    * tillgängligheten
    * valfriheten och patienternas rättigheter
    * personalen
    * förebyggande folkhälsa

    Den röda tråden är att alla ska ha tillgång till denna goda vård. Både förebyggande folkhälsa och sjukvård ska minska genus- och klassbundna klyftor. Jag tror att Gunnar Ågren i Borås nämnde siffran 4 000 människor som skulle uppnå 70 års ålder varje år, om de med sämst hälsa kunde uppnå samma nivå som de med de bästa livsvillkoren.

    Det finns alltså tydliga och klara skillnader mellan en hälso- och sjukvård som omfattar alla och den utveckling som alliansens marknadsbaserade leder till.

    SvaraRadera