Hälsa en mänsklig rättighet – inte en handelsvara!

Istället för 1-majtal får det bli en 1 maj-blogg

I vintras var det 60 år sedan deklarationen om de mänskliga rättigheterna antogs. Antagandet av ett antal oförytterliga rättigheter har varit ett viktigt stöd för den demokratiska och sociala kampen världen över.

En av de mest grundläggande rättigheterna är alla människors rätt till bästa möjliga psykiska och fysiska hälsa. Hälsa är en särskilt viktig rättighet eftersom den i hög grad är en förutsättning för att ta del av andra rättigheter. Rätten till hälsa för med sig både kravet på en bra hälso- och sjukvård som är tillgänglig för alla och på ett samhälle som skapar goda förutsättningar för ett hälsosamt liv.

Människors dagliga levnadsförhållanden har en avgörande betydelse för folkhälsan. Rätten till arbete med en bra arbetsmiljö, möjligheten att kunna försörja sig och känna ekonomisk trygghet och att ha ett inflytande både över sitt dagliga liv och över samhället – är exempel på grundläggande förutsättningar för människors hälsa. Forskningen visar entydigt att ett samhälle med ojämlikhet och stora sociala klyftor också är ett ohälsosamt samhälle där människor känner otrygghet och osäkerhet. Ett välfärdssamhälle där man utjämna ekonomiska skillnader genom progressiv beskattning, där man gör utbildning och vård tillgänglig för alla och där man skapar trygghet i livet alla skeden genom generösa socialförsäkringar är också det samhälle där man gör de största hälsovinsterna. Välfärd är helt enkelt effektivt genom att fler människor kan jobba och de sociala kostnaderna för sjukdom och kriminalitet minskar.

Hälsa har aldrig varit någon oomstridd rättighet. Redan från början motsatte sig USA kravet på rätt till hälso- och sjukvård därför att man ville slå vakt om privata vårdbolags möjlighet till vinster. Ett resultat av detta är att i många länder ställs människor utan tillgång till vård och sjukdom leder ofta till skuldsättning och ekonomisk ruin. 

I dagens värld är hälsa en ojämnt fördelad rättighet. De globala hälsoklyftorna har med all rätt karakteriserats som vår tids största orättvisa. I Sverige kan ett nyfött barn räkna med att leva mer än 80 år i snitt. I många länder i Södra Afrika ligger medellivslängden kring 40. Spädbarnsdödligheten är i flera länder 50 ggr högre än hos oss. I Ryssland lever män 20 år kortare liv än i Sverige och medellivslängden har sjunkit i takt med ökande sociala klyftor.

Bakom hälsoklyftorna ligger ojämna globala maktförhållanden där rika länder och starka ekonomiska intressen berövar fattiga länder möjligheterna till ekonomisk och social utveckling. Kostnaderna för kriget i Irak skulle räcka till att för hela jordens befolkning över fattigdomsstrecket. Relativt måttliga resursinsatser skulle kunna förhindra att 200 miljoner barn får bestående skador på grund av näringsbrist men penningströmmarna går i motsatt riktning. Räntor och återbetalningar av skulder uppgår till långt större belopp än det sammantagna biståndet som också är långt mindre än de rika ländernas stöd till sitt eget jordbruk. Över en miljard människor lever på mindre än 2 dollar om dagen vilket kan jämföras med att alla kor i EU subventioneras med 3 dollar.

Också i Sverige har vi stora och växande klassklyftor i hälsa, något som visas av Socialstyrelsens senaste folkhälsorapport. En industriarbetare har mer än dubbelt så stor risk att dö av hjärt- kärlsjukdom som en högre tjänsteman. I ett område som Rinkeby eller Norra Botkyrka är ohälsotalen och sjukligheten mer än tre gånger så hög som i Danderyd och Lidingö.

En viktig orsak till att klassklyftorna i hälsa ökar är ökande skillnader i inkomster och sociala möjligheter. Vi håller på att få ett samhälle där olika grupper av människor lever åtskilda från varandra under olika förhållanden. Den borgerliga regeringens politik leder till att sjukskrivna och arbetslösa inte kan känna någon social trygghet och marginaliseras. Passiviteten inför arbetslösheten innebär att människor berövas sitt framtidshopp. Sverige ligger nu nära den europiska toppen när det gäller ungdomsarbetslöshet. Den höga arbetslösheten bland ungdomar är det viktigaste skälet till den kraftiga försämringen av den psykiska hälsan som håller på att utvecklas till ett av de verkligt stora folkhälsoproblemen.

Världshälsoorganisationen har lagt fram ett program för att vi inom en generation skall få en värld utan dagens stora hälsoklyftor. Detta är möjligt om vi angriper hälsans sociala bestämningsfaktorer, förbättrar människors dagliga livsvillkor och säkrar rätt till arbete, bra miljö, dräglig standard, utbildning och vård. Inte minst gäller det att i grunden ändra de maktförhållanden som skapar ojämnliket och onödig ohälsa. Intressant nog lyfter WHO:s experter fram den skandinaviska välfärdsmodellen som ett efterföljansvärt exempel för att åstadkomma bättre hälsa. Detta sker samtidigt som vår egen regering gör sitt bästa för rasera centrala delar av samma välfärd. Det är inte förvånande att vår borgerliga regering lagt appellerna om global rättvisa och minskade klyftor på hyllan. 

En avgörande fråga är om hälsa skall vara en rättighet eller en handelsvara. Den borgerliga majoriteten i riksdagen drev nyligen igenom vad som med en förskönande omskrivning kallas för vårdval och som i själva verket är en frihet för privata vårdbolag att på skattebetalarnas bekostnad lokalisera sin verksamhet där den är mest lönsam. I Stockholms län har vi sett vårdvalsmodellen i praktiken. Vårdval Stockholm har blivit en metod att ta resurser från de som är sjukast och istället lokalisera mottagningar där majoriteten är friska och ekonomiskt väletablerade. 

Svensk arbetarrörelse har en fin tradition av reformer i syfte att öka den sociala rättvisan. Den traditionen behöver idag återupplivas och förnyas. Det kan man göra genom att sätta en bra hälsa som mål för samhällspolitiken och bygga en bra vård som är tillgänglig för alla och som utgår från människors behov. Ett samhälle där människor har rätt till arbete, social trygghet och hälsa är också det samhälle som är bäst rustat för att bemästra internationella kriser och miljöhot.